Handel i människor på flykt
Båtflyktingarnas öde på vägen från Nordafrika till södra Europa upprör många.
OSSE gjorde ett försök att fånga upp detta engagemang när man namngav sin konferens om människohandel i Wien 6-7 juli 2015: “People at risk: combating human trafficking along migration routes”. Undertecknad deltog på OSSE-nätverkets vägnar. (OSSE står med jämna mellanrum värd för den allians som skapats mellan olika internationella organisationer för att bekämpa människohandeln. Detta var den 15:e konferensen sen initiativet togs att skapa alliansen 2004. )
Det ska dock med en gång tilläggas att huvudfokus under diskussionerna var ett annat, mer på den östliga än den sydliga dimensionen. OSSE:s östliga medlemsstater lägger i gemen större vikt vid dessa frågors behandling inom OSSE och har satt en högre prioritet på sina kandidaturer till centrala poster inom detta sakområde. Detta satte i hög grad en prägel på hur högnivådiskussionerna kom att föras under konferensen:
Den närvarande chefen för FN:s kontor mot organiserad brottslighet, droger och terrorism UNODC är den tidigare ryska ambassadören i London. Chefen för OSSE:s avdelning för transnationella hot är den f.d. andremannen vid den ryska FN delegationen i Wien. Samordnaren av människohandelsfrågorna i OSSE är en framträdande kazakisk diplomat. Dessutom var den högst rankade gästen från andra organisationer (exekutivsekreteraren i OSS, det sk oberoende staters samvälde) fram till 2007 chef för den externa ryska underrättelsetjänsten,.Till detta kom att merparten av de längre nationella inläggen efter de inledande anförandena gjordes av nationella delegationer från Ryssland, Uzbekistan, Kazachstan, etc.
Av detta framgår tydligt den vikt som dessa länder lägger vid frågan om transnationella hot, inte minst ur ett nationellt säkerhetsperspektiv. Redan tidigare har Vitryssland intagit en hög profil i människohandelsfrågorna och Ryssland på motsvarande sätt engagerat sig på mycket hög nivå i frågan om smugglingen av droger (en tidigare chef i den ryska presidentadministrationen Viktor Ivanov ha under ett antal år haft rollen som Rysslands s k drog-tsar, men är nu svartlistad m h t Ukrainakrisen av väst).
Skälen för detta engagemang är förmodligen flera. Ett är givetvis det förhållandet att flera av länderna i öster, inklusive Ryssland, är ursprungsländer inte minst för sexindustrins behov. Europarådets domstol dömde häromåret Cypern och Ryssland gemensamt för bristande omsorg om en kvinna som varit offer för trafficking till en av de många bordellerna för utländska turister på Cypern. Ett annat skäl är att Ryssland mfl länder i öst drabbas hårt av följderna av trafficking och ser trafficking i ett större sammanhang med kopplingar inte minst till korruption. Det finns t ex ett samband mellan den mycket omfattande trafiken i gästarbetare från Centralasien och smugglingen av droger från Afghanistan. Och givetvis är man inte minst i Ryssland bekymrad över rekryteringen av terrorister från till ISIS mfl extrema organisationer som också kan komma sättas in i själva Ryssland, t ex i Nordkaukasus. Men från rysk sida framhölls också i ett nationellt inlägg att Ryssland gör mer för att legalisera gästarbetares status än man gör i väst.
Ett viktigt NGO-inlägg kritiserade på denna punkt EU under konferensen.Flera legala arbetsmöjligheter för lågavlönade borde skapas i EU för gästarbetare och asylsökande.
EU och EU:s medlemsstater hade en påtagligt låg profil under konferensen. De flesta deltagare var experter från huvudstäderna. Sverige representerade av den nationella samordnaren som är placerad på Länsstyrelsen i Stockholm. Något gemensamt EU-anförande hölls inte. Under den inledande paneldebatten hade man valt att sända ett kort videobudskap från EU:s kommissionär för flyktingfrågor. EU:s egen människohandelskoordinator var inte närvarande. Och det är att notera att frågan om smuggling av migranter för EU inte på ett naturligt sätt hör till OSSE:s agenda även om många av OSSE:s partnerländer finns i södra Medelhavet. Inom EU hanteras frågan inte inom ramen för kampen mot människohandel utan man har valt att beteckna människosmuggling som en brottslig verksamhet som inte är kopplad till ofrivillig trafficking. Det är givetvis en definition som tål att diskuteras eftersom det finns många som utsätts får trafficking som aktivt uppmuntras till detta av sina familjer i hemlandet.
I tillägg de anföranden som av naturliga skäl främst fokuserade på den östliga dimensioner gjordes nationella inlägg från det tidigare OSSE-ordförandeskapet Schweiz, från Italien och andra länder med särskilda intressen att försvara. OSSE:s italienske generalsekreterare och givetvis det serbiska ordförandeskapet (med en särskilt känslig position med hänsyn till den ökande trafiken över gränsen till Ungern) talade också.
Allt detta gjorde dock sammantaget att konferensen, förutom en del expertpaneler under framförallt dag 2, i första hand framstod som ett forum för olika deltagarstater och organisationer att främja sin egen image inte bara när det gällde människohandelsfrågorna. Engagemanget i dessa frågor utnyttjades också för att hävda ett bredare engagemang inom MR-området, ett område där samarbetet inom OSSE sedan flera år i hög grad är blockerat.
De förhoppningar som skapades i samband med Astanatoppmötet i OSSE 2010 att organisationen skulle ta ett helhetsgrepp på traffickingfrågorna inom ramen för et brett säkerhetsbegrepp tillsammans med det ansvariga FN-organet UNODC försvåras uppenbart av blockeringen av den öst-västliga dialogen inom OSSE.
Och uppmärksamheten på orsakerna till människohandeln: kriser, krig,fattigdom, korruption och organiserad brottslighet förminskas inte bara av det faktum att olika stater och organisationer i första hand ser till sin egen agenda och sina egna särintressen. Också på NGO-nivå kan man notera ett relativt svalt intresse att angripa orsakerna snarare än bara symtomen. Det är givetvis viktigt att de krafter som styr efterfrågan inom sexhandeln och olika former av slavliknande utnyttjande av arbetskraft motverkas nationellt. Men tillgången på människor för trafficking är en del av en vidare problematik som nära sammanhänger med millenniemålens uppföljning. För att angripa orsakerna på internationell nivå krävs en förnyelse inte minst av EU-ländernas engagemang. För närvarande finns en ovilja på EU-nivå att bryta ut människohandelsfrågorna som en separat prioritet i Wien så länge som öststaterna blockerar samarbetet på MR-området i stort.
Lars-Erik Lundin
Båtflyktingarnas öde på vägen från Nordafrika till södra Europa upprör många.
OSSE gjorde ett försök att fånga upp detta engagemang när man namngav sin konferens om människohandel i Wien 6-7 juli 2015: “People at risk: combating human trafficking along migration routes”. Undertecknad deltog på OSSE-nätverkets vägnar. (OSSE står med jämna mellanrum värd för den allians som skapats mellan olika internationella organisationer för att bekämpa människohandeln. Detta var den 15:e konferensen sen initiativet togs att skapa alliansen 2004. )
Det ska dock med en gång tilläggas att huvudfokus under diskussionerna var ett annat, mer på den östliga än den sydliga dimensionen. OSSE:s östliga medlemsstater lägger i gemen större vikt vid dessa frågors behandling inom OSSE och har satt en högre prioritet på sina kandidaturer till centrala poster inom detta sakområde. Detta satte i hög grad en prägel på hur högnivådiskussionerna kom att föras under konferensen:
Den närvarande chefen för FN:s kontor mot organiserad brottslighet, droger och terrorism UNODC är den tidigare ryska ambassadören i London. Chefen för OSSE:s avdelning för transnationella hot är den f.d. andremannen vid den ryska FN delegationen i Wien. Samordnaren av människohandelsfrågorna i OSSE är en framträdande kazakisk diplomat. Dessutom var den högst rankade gästen från andra organisationer (exekutivsekreteraren i OSS, det sk oberoende staters samvälde) fram till 2007 chef för den externa ryska underrättelsetjänsten,.Till detta kom att merparten av de längre nationella inläggen efter de inledande anförandena gjordes av nationella delegationer från Ryssland, Uzbekistan, Kazachstan, etc.
Av detta framgår tydligt den vikt som dessa länder lägger vid frågan om transnationella hot, inte minst ur ett nationellt säkerhetsperspektiv. Redan tidigare har Vitryssland intagit en hög profil i människohandelsfrågorna och Ryssland på motsvarande sätt engagerat sig på mycket hög nivå i frågan om smugglingen av droger (en tidigare chef i den ryska presidentadministrationen Viktor Ivanov ha under ett antal år haft rollen som Rysslands s k drog-tsar, men är nu svartlistad m h t Ukrainakrisen av väst).
Skälen för detta engagemang är förmodligen flera. Ett är givetvis det förhållandet att flera av länderna i öster, inklusive Ryssland, är ursprungsländer inte minst för sexindustrins behov. Europarådets domstol dömde häromåret Cypern och Ryssland gemensamt för bristande omsorg om en kvinna som varit offer för trafficking till en av de många bordellerna för utländska turister på Cypern. Ett annat skäl är att Ryssland mfl länder i öst drabbas hårt av följderna av trafficking och ser trafficking i ett större sammanhang med kopplingar inte minst till korruption. Det finns t ex ett samband mellan den mycket omfattande trafiken i gästarbetare från Centralasien och smugglingen av droger från Afghanistan. Och givetvis är man inte minst i Ryssland bekymrad över rekryteringen av terrorister från till ISIS mfl extrema organisationer som också kan komma sättas in i själva Ryssland, t ex i Nordkaukasus. Men från rysk sida framhölls också i ett nationellt inlägg att Ryssland gör mer för att legalisera gästarbetares status än man gör i väst.
Ett viktigt NGO-inlägg kritiserade på denna punkt EU under konferensen.Flera legala arbetsmöjligheter för lågavlönade borde skapas i EU för gästarbetare och asylsökande.
EU och EU:s medlemsstater hade en påtagligt låg profil under konferensen. De flesta deltagare var experter från huvudstäderna. Sverige representerade av den nationella samordnaren som är placerad på Länsstyrelsen i Stockholm. Något gemensamt EU-anförande hölls inte. Under den inledande paneldebatten hade man valt att sända ett kort videobudskap från EU:s kommissionär för flyktingfrågor. EU:s egen människohandelskoordinator var inte närvarande. Och det är att notera att frågan om smuggling av migranter för EU inte på ett naturligt sätt hör till OSSE:s agenda även om många av OSSE:s partnerländer finns i södra Medelhavet. Inom EU hanteras frågan inte inom ramen för kampen mot människohandel utan man har valt att beteckna människosmuggling som en brottslig verksamhet som inte är kopplad till ofrivillig trafficking. Det är givetvis en definition som tål att diskuteras eftersom det finns många som utsätts får trafficking som aktivt uppmuntras till detta av sina familjer i hemlandet.
I tillägg de anföranden som av naturliga skäl främst fokuserade på den östliga dimensioner gjordes nationella inlägg från det tidigare OSSE-ordförandeskapet Schweiz, från Italien och andra länder med särskilda intressen att försvara. OSSE:s italienske generalsekreterare och givetvis det serbiska ordförandeskapet (med en särskilt känslig position med hänsyn till den ökande trafiken över gränsen till Ungern) talade också.
Allt detta gjorde dock sammantaget att konferensen, förutom en del expertpaneler under framförallt dag 2, i första hand framstod som ett forum för olika deltagarstater och organisationer att främja sin egen image inte bara när det gällde människohandelsfrågorna. Engagemanget i dessa frågor utnyttjades också för att hävda ett bredare engagemang inom MR-området, ett område där samarbetet inom OSSE sedan flera år i hög grad är blockerat.
De förhoppningar som skapades i samband med Astanatoppmötet i OSSE 2010 att organisationen skulle ta ett helhetsgrepp på traffickingfrågorna inom ramen för et brett säkerhetsbegrepp tillsammans med det ansvariga FN-organet UNODC försvåras uppenbart av blockeringen av den öst-västliga dialogen inom OSSE.
Och uppmärksamheten på orsakerna till människohandeln: kriser, krig,fattigdom, korruption och organiserad brottslighet förminskas inte bara av det faktum att olika stater och organisationer i första hand ser till sin egen agenda och sina egna särintressen. Också på NGO-nivå kan man notera ett relativt svalt intresse att angripa orsakerna snarare än bara symtomen. Det är givetvis viktigt att de krafter som styr efterfrågan inom sexhandeln och olika former av slavliknande utnyttjande av arbetskraft motverkas nationellt. Men tillgången på människor för trafficking är en del av en vidare problematik som nära sammanhänger med millenniemålens uppföljning. För att angripa orsakerna på internationell nivå krävs en förnyelse inte minst av EU-ländernas engagemang. För närvarande finns en ovilja på EU-nivå att bryta ut människohandelsfrågorna som en separat prioritet i Wien så länge som öststaterna blockerar samarbetet på MR-området i stort.
Lars-Erik Lundin