|
0 Comments
Protesterna i Belarus har inte upphört, de har bara byt skepnad. Men befolkningen behöver stöd från omvärlden.
|
|||
| power_presentation_av_anna_sacurenco.png |
Anders Mellbourn
Anki Wetterhall
2019-12-13
Konferensrapport Bratislava december 2019
I anslutning till OSCE:s årliga ministermöte i ordförandelandet, 2019 Slovakien, hölls sedvanligt en ”OSCE Parallel Civil Society Conference 2019” anordnad av CSP, Civil Solidarity Platform, den nätverksorganisation för civilsamhälles- och människorättsorganisationer i OSCE-länderna, där OSSE-nätverket är medlem från Sverige.
Själva konferensen hölls den 4 december, dagen före ministerrådsmötet, men föregicks av två ytterligare dagar av möten, den 3 december med ett särskilt möte om Ryssland-Ukraina och Europarådet och den 2 december då ett antal av CSP:s stående arbetsgrupper möttes till överläggningar.
Sammanlagt deltog uppemot 70 företrädare för CSP:s medlemsorganisationer under de tre dagarna, ca 40 vid själva parallellkonferensen. Den stora majoriteten av deltagare kom från Ryssland, Ukraina och andra f d Sovjetrepubliker. Från det svenska OSSE-nätverket deltog Anders Mellbourn och Anki Wetterhall. Den västeuropeiska närvaron var mager. Utöver Sverige var Tyskland, Frankrike, Italien och Nederländerna företrädda.
Vid konferensen antogs en tio-sidig ”Bratislava Declaration” om rätten till fredlig församlings-och mötesfrihet som förberetts från ledningen inom CSP. Tre särskilda uttalanden gjordes också om ingripanden mot miljöaktivister i USA, om den just före konferensen beslutade utvidgningen av den ryska lagstiftningen om registrering av utländska agenter till att omfatta också individer och inte bara organisationer (på initiativ av de svenska deltagarna) och om de kommande förhandlingarna om östra Ukraina.
Samtliga uttalanden finns tillgängliga på CSP:s hemsida, http://www.civicsolidarity.org/article/1636/osce-parallel-civil-society-conference-2019-outcome-documents
Under den inledande mötesdagen deltog Anki Wetterhall som medlem i “Working Group on Women and Gender Realities in the OSCE Region”, medan Anders Mellbourn kort adjungerades till Working Group on Combating Racism, Xenophobia and Intolerance. Från 1 december har två nya arbetsgrupper officiellt erkänts och registrerats av CSP, en om Human Rights and Peacebuilding och en om Climate Justice.
Arbetsgruppernas ställning i CSP är måhända något oklar men slående var att flera yngre aktivister deltog i arbetsgrupperna men avstod från de fortsatta CSP-aktiviteterna som de bedömde som byråkratiska och ointressanta. Det skulle säkert vara meningsfullt att uppmuntra svenska medlemsorganisationer i nätverket att engagera sig i några av grupperna. (En presentation av samtliga arbetsgrupper finns på CSP:s hemsida, http://www.civicsolidarity.org/work-groups).
Den andra dagen ägnades helt åt ett särskilt inkallat möte om hur CSP ska agera mot mellanstatliga organisationer och deras ställningstaganden i ett OSCE-perspektiv. Diskussionen var en fortsättning på överläggningar vid CSP:s generalförsamling vid OSCE:s senaste HDIM-konferens i Warszawa i september och ett tvåpartsmöte mellan ryska och ukrainska medlemmar i Vilnius i november. Ärendet ska tas upp ytterligare en omgång vid ett planerat möte i anslutning till OSCE:s kommande parlamentarikerförsamling i Wien i februari.
Frågan gäller beslutet i Europarådets parlamentariska församling på försommaren att åter låta ryska parlamentariker delta i den parlamentariska församlingens arbete. Det svenska OSSE-nätverket har mycket medvetet avstått att engagera sig i frågan, med hänvisning till nätverkets partipolitiska neutralitet och att Europarådet inte är ett ärende för OSCE. Men i Ryssland och Ukraina är detta en stor sak och för flera CSP-medlemmar verkar detta nu ha blivit den mest angelägna frågan för CSP (jämför Bengt Ohlssons utförliga rapport från generalförsamlingen och HDIM i september). Ryska CSP-medlemmar anser att det viktigaste är att Ryssland förblir i Europarådet, så att landet ska vara kvar under den europeiska domstolen för mänskliga rättigheters jurisdiskretion, medan ukrainarna ser parlamentarikernas återkomst som en försvagning av bojkott- och isoleringspolitiken mot Ryssland efter ingripandena i Krim och östra Ukraina sedan 2014.
Huvudkonferensen var efter de två dagarna oroande glest besökt men hade ett ambitiöst program. Inför antagandet av Bratislavadeklarationen ordnades en panel med vittnesbörd om ingrepp mot församlingsfriheten i ett antal medlemsländer, där också en handläggare från OSCE-sekretariatet deltog i diskussionen.
Under eftermiddagen avhandlade en stark lokal panel av jurister, MR-aktivister och korruptionsbekämpare läget för demokrati och rättsstat i konferensens värdland Slovakien. Ganska enhälligt bedömdes de formella rättstatliga institutionerna vara tillfredsställande, tillämpningen mer osäker och framför allt den demokratiska politiska kulturen mycket svag. Den rena korruptionen där en organiserad ekonomisk brottslighet styr landets affärer från kulisserna är det avgörande problemet.
Konferensen avslutades med en kort presentation av det inkommande ordförandelandets Albaniens prioriteringar för OSCE av en lågmält sympatisk tjänsteman från albanska UD och en ung företrädare för civilsamhället i Albanien. En konferens om antisemitism redan i vinter ska bli det första större inslaget i det kommande ordförandeskapet.
Konferensen avslutades med en mer formell session där OSCE:s generalsekretare, chefen för ODHIR och OSCE:s höge representant för mediefrihet höll korta anföranden efter att ha mottagit handlingarna från parallellkonferensen.
I svenskt perspektiv var den viktigaste händelsen under de här dagarna det enhälliga beslutet vid ministermötet att tilldela Sverige ordförandeskapet i OSCE 2021. (Se regeringens pressmeddelande https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/12/sverige-utsett-till-ordforande-i-sakerhets--och-samarbetsorganisationen-osse-under-2021/).
Ordförandeskapet kommer att innebära något nytt och ansvarsfullt. Vårt svenska OSSE-nätverk måste redan under 2020 både intensifiera de förberedande kontakterna såväl med UD och Sveriges riksdag som med CSP och framför allt ta nya initiativ för att stärka intresset för OSSE och dess breda säkerhetsagenda bland medlemsorganisationer och svenskt civilsamhälle i stort.
Anki Wetterhall
2019-12-13
Konferensrapport Bratislava december 2019
I anslutning till OSCE:s årliga ministermöte i ordförandelandet, 2019 Slovakien, hölls sedvanligt en ”OSCE Parallel Civil Society Conference 2019” anordnad av CSP, Civil Solidarity Platform, den nätverksorganisation för civilsamhälles- och människorättsorganisationer i OSCE-länderna, där OSSE-nätverket är medlem från Sverige.
Själva konferensen hölls den 4 december, dagen före ministerrådsmötet, men föregicks av två ytterligare dagar av möten, den 3 december med ett särskilt möte om Ryssland-Ukraina och Europarådet och den 2 december då ett antal av CSP:s stående arbetsgrupper möttes till överläggningar.
Sammanlagt deltog uppemot 70 företrädare för CSP:s medlemsorganisationer under de tre dagarna, ca 40 vid själva parallellkonferensen. Den stora majoriteten av deltagare kom från Ryssland, Ukraina och andra f d Sovjetrepubliker. Från det svenska OSSE-nätverket deltog Anders Mellbourn och Anki Wetterhall. Den västeuropeiska närvaron var mager. Utöver Sverige var Tyskland, Frankrike, Italien och Nederländerna företrädda.
Vid konferensen antogs en tio-sidig ”Bratislava Declaration” om rätten till fredlig församlings-och mötesfrihet som förberetts från ledningen inom CSP. Tre särskilda uttalanden gjordes också om ingripanden mot miljöaktivister i USA, om den just före konferensen beslutade utvidgningen av den ryska lagstiftningen om registrering av utländska agenter till att omfatta också individer och inte bara organisationer (på initiativ av de svenska deltagarna) och om de kommande förhandlingarna om östra Ukraina.
Samtliga uttalanden finns tillgängliga på CSP:s hemsida, http://www.civicsolidarity.org/article/1636/osce-parallel-civil-society-conference-2019-outcome-documents
Under den inledande mötesdagen deltog Anki Wetterhall som medlem i “Working Group on Women and Gender Realities in the OSCE Region”, medan Anders Mellbourn kort adjungerades till Working Group on Combating Racism, Xenophobia and Intolerance. Från 1 december har två nya arbetsgrupper officiellt erkänts och registrerats av CSP, en om Human Rights and Peacebuilding och en om Climate Justice.
Arbetsgruppernas ställning i CSP är måhända något oklar men slående var att flera yngre aktivister deltog i arbetsgrupperna men avstod från de fortsatta CSP-aktiviteterna som de bedömde som byråkratiska och ointressanta. Det skulle säkert vara meningsfullt att uppmuntra svenska medlemsorganisationer i nätverket att engagera sig i några av grupperna. (En presentation av samtliga arbetsgrupper finns på CSP:s hemsida, http://www.civicsolidarity.org/work-groups).
Den andra dagen ägnades helt åt ett särskilt inkallat möte om hur CSP ska agera mot mellanstatliga organisationer och deras ställningstaganden i ett OSCE-perspektiv. Diskussionen var en fortsättning på överläggningar vid CSP:s generalförsamling vid OSCE:s senaste HDIM-konferens i Warszawa i september och ett tvåpartsmöte mellan ryska och ukrainska medlemmar i Vilnius i november. Ärendet ska tas upp ytterligare en omgång vid ett planerat möte i anslutning till OSCE:s kommande parlamentarikerförsamling i Wien i februari.
Frågan gäller beslutet i Europarådets parlamentariska församling på försommaren att åter låta ryska parlamentariker delta i den parlamentariska församlingens arbete. Det svenska OSSE-nätverket har mycket medvetet avstått att engagera sig i frågan, med hänvisning till nätverkets partipolitiska neutralitet och att Europarådet inte är ett ärende för OSCE. Men i Ryssland och Ukraina är detta en stor sak och för flera CSP-medlemmar verkar detta nu ha blivit den mest angelägna frågan för CSP (jämför Bengt Ohlssons utförliga rapport från generalförsamlingen och HDIM i september). Ryska CSP-medlemmar anser att det viktigaste är att Ryssland förblir i Europarådet, så att landet ska vara kvar under den europeiska domstolen för mänskliga rättigheters jurisdiskretion, medan ukrainarna ser parlamentarikernas återkomst som en försvagning av bojkott- och isoleringspolitiken mot Ryssland efter ingripandena i Krim och östra Ukraina sedan 2014.
Huvudkonferensen var efter de två dagarna oroande glest besökt men hade ett ambitiöst program. Inför antagandet av Bratislavadeklarationen ordnades en panel med vittnesbörd om ingrepp mot församlingsfriheten i ett antal medlemsländer, där också en handläggare från OSCE-sekretariatet deltog i diskussionen.
Under eftermiddagen avhandlade en stark lokal panel av jurister, MR-aktivister och korruptionsbekämpare läget för demokrati och rättsstat i konferensens värdland Slovakien. Ganska enhälligt bedömdes de formella rättstatliga institutionerna vara tillfredsställande, tillämpningen mer osäker och framför allt den demokratiska politiska kulturen mycket svag. Den rena korruptionen där en organiserad ekonomisk brottslighet styr landets affärer från kulisserna är det avgörande problemet.
Konferensen avslutades med en kort presentation av det inkommande ordförandelandets Albaniens prioriteringar för OSCE av en lågmält sympatisk tjänsteman från albanska UD och en ung företrädare för civilsamhället i Albanien. En konferens om antisemitism redan i vinter ska bli det första större inslaget i det kommande ordförandeskapet.
Konferensen avslutades med en mer formell session där OSCE:s generalsekretare, chefen för ODHIR och OSCE:s höge representant för mediefrihet höll korta anföranden efter att ha mottagit handlingarna från parallellkonferensen.
I svenskt perspektiv var den viktigaste händelsen under de här dagarna det enhälliga beslutet vid ministermötet att tilldela Sverige ordförandeskapet i OSCE 2021. (Se regeringens pressmeddelande https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/12/sverige-utsett-till-ordforande-i-sakerhets--och-samarbetsorganisationen-osse-under-2021/).
Ordförandeskapet kommer att innebära något nytt och ansvarsfullt. Vårt svenska OSSE-nätverk måste redan under 2020 både intensifiera de förberedande kontakterna såväl med UD och Sveriges riksdag som med CSP och framför allt ta nya initiativ för att stärka intresset för OSSE och dess breda säkerhetsagenda bland medlemsorganisationer och svenskt civilsamhälle i stort.
Ämne:
En första utvärdering av parlamentsvalet i Belarus
Datum:
2019-11-26
Plats:
Riksdagshuset, Stockholm
Publikantal:
30
Medverkande:
Inledning Johan Büser (S) – Ordförande i svenska OSSE-delegationen
Margareta Cederfelt (M) – Vice-ordförande i svenska OSSE-
delegationen samt särskild koordinator för OSSE:s valobservation i
Vitryssland 2019
Carina Ödebrink, ledamot i OSSE-delegationen och valobservatör i
Vitryssland 2019
Jakob Hedenskog – forskningsledare vid FOI,
Alesia Rudnik – ordförande för organisationen Sweden’s Belarusians
samt skribent för Belarus Digest
Moderator:
Anders Mellbourn, vice ordförande OSSE-nätverket
Arrangörer:
OSSE-nätverket, Riksdagens OSSE-delegation. Rapportör: Pär Trehörning
Bild:
Från vänster: Johan Büser, Margareta Cederfelt; Carina Ödebrink; Jakob Hedenskog, Alesia Rudnik samt Anders Mellbourn.
Foto: Pär Trehörning
Sammanfattning:
Den 17 november hölls parlamentsval i Belarus (som regeringen har bestämt att vi nu ska kalla det vi förut kallade Vitryssland)
OSSE-delegationen - vars syfte är att observera om valet sker enligt internationella regler och att samarbeta landets centrala valmyndighet - ansåg det positivt att de var inbjudna att observera valet och att de relativt ostört kunde besöka vallokaler och på annat sätt bilda sig en uppfattning om situationen på själva valdagen och valrörelsen dessförinnan. Positivt var också att de fick träffa valobservatörer från andra länder och kunde utbyta erfarenheter.
Negativt var att delegationen noterade flera fall där valurnor var obevakade, att de inte fick ta del av röstlängder och det i princip inte existerade någon valrörelse.
Margareta Cederfelt konstaterade att kandidater från oppositionen fick mycket lite tid att framföra sitt budskap i etermedia, att det i princip saknades en valrörelse med möten, valaffischer etcetera. Många kandidater ogiltigförklarades eller tvingades avregistrera sig pga. påstådda felaktiga kampanjer. Av 500 kandidater godkändes endast 370.
Det är möjligt att förtidsrösta men hur de rösterna rapporterades gentemot röstlängden fick observatörerna inte veta.
Dessutom fann Margareta Cederfelt ett lägre engagemang inför valet jämfört med för nio år sedan. Valdeltagandet var bara 30–35 procent, lägre än tidigare val. Av de 110 platserna i parlamentet fanns endast en från oppositionen.
Jacob Hedenskog förklarade situationen i Belarus där landet hela tiden måste finna en balans mellan sina intressen gentemot Europa och relationen till Ryssland. Skulle Belarus träda ur de organisationer som Ryssland finner viktiga och nödvändiga, eller kanske till och med söka medlemskap i NATO skulle Ryssland enligt Hedenskog inte tveka att intervenera.
Hedenskog tillade att årets val inte visar på någon uppmjukning i landets politik inför presidentvalet nästa år.
Margareta Cederfelt tillade att de ryska observatörerna inte ställde sig bakom det offentliga uttalandet som övriga länder fastställde. På fråga om varför detta uttalande kommer så snart, bara några dagar efter valet, förklarade Cederfelt att medierna vill ha snabba svar, därför offentliggörs en preliminär rapport.
Alesia Rudnik berättade att valobservatörer har misshandlats och att hon inte ser någon positiv utveckling i landet. Å andra sidan finns en opposition redo att kämpa och med en vilja att föra fram kandidater som utmanar makten.
Ämne:
Samarbete skapar säkerhet kring Östersjön men spänningarna har skärpts
Datum:
2019-10-23, klockan 18:00-20:00
Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, Sandlersalen
Publikantal:
50
Medverkande:
Dan Smith, chef för SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute)
Bernd Hemingway, bitr. generaldirektör CBSS (Östersjöstaternas Råd)
Lars Ingelstam, professor, författare och säkerhetspolitisk debattör
Johan Engvall, forskare, FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut)
Samtalsledare:
Anders Bjurner, före detta ambassadör och ordförande i OSSE-nätverket
Arrangörer:
ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Östsällskapet och Föreningen Norden
Rapportör:
Pär Trehörning
Bild:
Från vänster: Dan Smith, Bernd Hemingway, Lars Ingelstam samt Johan Engvall.
Foto: Pär Trehörning
Sammanfattning:
Klimatfrågan, Ryssland och de ökande spänningarna mellan staterna präglade seminariet.
Debattledaren Anders Bjurner påminde om att det enade Tyskland och ett demokratiskt Polen efter det kalla krigets slut väckte starka förhoppningar om ett framåtsyftande samarbete mellan staterna i Östersjön.
Dessa förhoppningar har till stor del inte infriats, dels på grund av att staternas intresse har svalnat till förmån föra att bevaka sina egna intressen, dels på grund av frånvaron av finansiering av nationsöverskridande samarbete.
Panelen satte därför inte så stor tillit till den ”hårda avspänningen”, men hade större förhoppningar om så kallad ”Soft security” med olika former av välutvecklade NGO och andra samarbetsformer samt dialog, inte sällan baserade på personliga kontakter. Dessutom spelar OSCE:s säkerhetsarbete stor roll för att skapa förtroende staterna emellan.
Debattledaren Anders Bjurner, ordförande OSSE-nätverket, inledde med att konstatera att det under kalla kriget rådde ett slags stabilitet men inga kontakter mellan staterna. När muren föll 1989 och Sovjet upphörde som stat inleddes tankar på hur man skulle kunna samarbeta, både inom försvarsområdet, inte minst regionalt och dessutom genom civilt samarbete.
Detta väckte stora förhoppningar? Varför lyckades vi inte infria dem?
Dan Smith, SIPRI, inriktade sig på klimatförändringar och miljön, sårbarheten inom cybervärlden, teknikförändringen inom vapenindustrin och mångas utsatthet.
I världen bor en miljard människor nära stränder som kan översvämmas.Miljöproblemen känner inga tids- eller statsgränser. Det finns ingen miljöfråga som uteslutande är ett miljöproblem, allt hänger ihop enligt Dan Smith. Ändå har 1990 års olika avtal och konventioner om samarbete idag ifrågasatts eller sagts upp. Vi är tillbaka till att försvara våra territorier och har en värld som inte vill samarbeta kring viktiga frågor.
Utmaningen enligt Dan Smith är hur vi kan finna samarbetsmöjligheter inom ramen för de lagar och andra regler som finns i respektive nationer. Relationerna inom Östersjöområdet kräver att vi samarbetar för rena hav, lag och ordning och för att motverka terrorism och narkotikahandel.
Bernd Hemingway, CBSS (Östersjöstaternas Råd) beskrev organisationens syfte och verksamhet. Samtliga länder kring Östersjön är medlemmar, dessutom är EU medlem. Sekretariatet ligger i Stockholm.
Berndt Hemingway betonade vikten av att försöka finna en gemensam syn på var och vad problemen ligger, och nämnde som ett exempel en ökande åldrande befolkning och låga födelsetal.
CBSS:s utgår från på politiskt samarbete och dialog. Beslut och rekommendationer kräver consensus och samarbetet omfattar bland annat gränsskydd och bevakning, barns rättigheter, arbete mot prostitution, trafficking, terrorism och organiserad brottslighet.
Johan Engvall, FOI, beskrev organisationens tre grundpelare för deras samarbetsarbete:
Tanken är att nå överenskommelser om militära begränsningar in Östersjöområdet, regionala tak för material och trupper och att begränsa övningsverksamhet.
Problemet enligt Johan Engvall är att de baltiska staterna är emot att minska NATO:s rörelsefrihet i regionen, eftersom man inte vill bli lämnade ensamma. Johan Engvall såg också en risk i att de mindre staterna kan komma i kläm mellan motverkande staters egenintresse, vilket Ryssland utnyttjar.
Även om det finns god vilja hos frivilliga krafter, kan de inte ersätta efterlevnaden av existerande instrument. Där såg han OSCE:s allomfattande tanke på säkerhet och samarbete som en av de ytterst få fungerande plattformarna för en dialog mellan Ryssland och väst.
Lars Ingelstam, författare, tog upp våra relationer till Ryssland.
Ryssland har utnämnds till vår fiende. Det blir extra tydligt när vi talar om säkerhetsarbetets två
poler - avskräckning eller avspänning.
Lars Ingelstam påminde om att Sverige och Ryssland tidigare har haft och till viss del ännu har ett framgångsrikt samarbete och utbyte inom ekonomi (hur man bygger upp en modern statsbudget), kärnsäkerhet (det fungerar fortfarande) och miljön inom Östersjön med vattenkvalité, fiskbestånd och polarforskning.
Men under den senaste tiden har exempelvis NGO verksamheten nästa upphört, dels på grund av minskad finansiering från svenskt håll, dels på grund av Ryssland lagstiftning om förbud mot vissa utomstatliga byråer och samarbetsorganisationer.
Dessutom har det viktiga samarbetet angående hälsovård minskat, trots önskan från båda håll om exempelvis gemensam utbildning. Att annat exempel är att FOJO, fortbildning för journalister vid Linné-universitet, som hittills utbildat över 4000 ryska journalister, nu uppge att det är ett känsligt ämne.
På den ryska sidan har det politiska intresset att söka samarbetet svalnat och på den svenska sidan saknas ofta finansiella förutsättningar.
Samarbete skapar säkerhet kring Östersjön men spänningarna har skärpts
Datum:
2019-10-23, klockan 18:00-20:00
Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, Sandlersalen
Publikantal:
50
Medverkande:
Dan Smith, chef för SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute)
Bernd Hemingway, bitr. generaldirektör CBSS (Östersjöstaternas Råd)
Lars Ingelstam, professor, författare och säkerhetspolitisk debattör
Johan Engvall, forskare, FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut)
Samtalsledare:
Anders Bjurner, före detta ambassadör och ordförande i OSSE-nätverket
Arrangörer:
ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Östsällskapet och Föreningen Norden
Rapportör:
Pär Trehörning
Bild:
Från vänster: Dan Smith, Bernd Hemingway, Lars Ingelstam samt Johan Engvall.
Foto: Pär Trehörning
Sammanfattning:
Klimatfrågan, Ryssland och de ökande spänningarna mellan staterna präglade seminariet.
Debattledaren Anders Bjurner påminde om att det enade Tyskland och ett demokratiskt Polen efter det kalla krigets slut väckte starka förhoppningar om ett framåtsyftande samarbete mellan staterna i Östersjön.
Dessa förhoppningar har till stor del inte infriats, dels på grund av att staternas intresse har svalnat till förmån föra att bevaka sina egna intressen, dels på grund av frånvaron av finansiering av nationsöverskridande samarbete.
Panelen satte därför inte så stor tillit till den ”hårda avspänningen”, men hade större förhoppningar om så kallad ”Soft security” med olika former av välutvecklade NGO och andra samarbetsformer samt dialog, inte sällan baserade på personliga kontakter. Dessutom spelar OSCE:s säkerhetsarbete stor roll för att skapa förtroende staterna emellan.
Debattledaren Anders Bjurner, ordförande OSSE-nätverket, inledde med att konstatera att det under kalla kriget rådde ett slags stabilitet men inga kontakter mellan staterna. När muren föll 1989 och Sovjet upphörde som stat inleddes tankar på hur man skulle kunna samarbeta, både inom försvarsområdet, inte minst regionalt och dessutom genom civilt samarbete.
Detta väckte stora förhoppningar? Varför lyckades vi inte infria dem?
Dan Smith, SIPRI, inriktade sig på klimatförändringar och miljön, sårbarheten inom cybervärlden, teknikförändringen inom vapenindustrin och mångas utsatthet.
I världen bor en miljard människor nära stränder som kan översvämmas.Miljöproblemen känner inga tids- eller statsgränser. Det finns ingen miljöfråga som uteslutande är ett miljöproblem, allt hänger ihop enligt Dan Smith. Ändå har 1990 års olika avtal och konventioner om samarbete idag ifrågasatts eller sagts upp. Vi är tillbaka till att försvara våra territorier och har en värld som inte vill samarbeta kring viktiga frågor.
Utmaningen enligt Dan Smith är hur vi kan finna samarbetsmöjligheter inom ramen för de lagar och andra regler som finns i respektive nationer. Relationerna inom Östersjöområdet kräver att vi samarbetar för rena hav, lag och ordning och för att motverka terrorism och narkotikahandel.
Bernd Hemingway, CBSS (Östersjöstaternas Råd) beskrev organisationens syfte och verksamhet. Samtliga länder kring Östersjön är medlemmar, dessutom är EU medlem. Sekretariatet ligger i Stockholm.
Berndt Hemingway betonade vikten av att försöka finna en gemensam syn på var och vad problemen ligger, och nämnde som ett exempel en ökande åldrande befolkning och låga födelsetal.
CBSS:s utgår från på politiskt samarbete och dialog. Beslut och rekommendationer kräver consensus och samarbetet omfattar bland annat gränsskydd och bevakning, barns rättigheter, arbete mot prostitution, trafficking, terrorism och organiserad brottslighet.
Johan Engvall, FOI, beskrev organisationens tre grundpelare för deras samarbetsarbete:
- CFC - konventionell vapen- och rustningskontroll som tyvärr minskat sedan 2007 då Ryssland lämnat samarbetet.
- Open space - ett mycket viktigt företroendesamarbete inom OSCE som innebär att staterna tillåter andra staters försvarsmakter att flyga över den egna statens territorium i syfte att fotografera och från luften kartlägga försvarsanläggningar. Även det samarbetet är hotat eftersom president Trump i sin nyckfulla utrikespolitik avser att lämna samarbetet.
- Inspektioner av militära styrkor och upprustning.
Tanken är att nå överenskommelser om militära begränsningar in Östersjöområdet, regionala tak för material och trupper och att begränsa övningsverksamhet.
Problemet enligt Johan Engvall är att de baltiska staterna är emot att minska NATO:s rörelsefrihet i regionen, eftersom man inte vill bli lämnade ensamma. Johan Engvall såg också en risk i att de mindre staterna kan komma i kläm mellan motverkande staters egenintresse, vilket Ryssland utnyttjar.
Även om det finns god vilja hos frivilliga krafter, kan de inte ersätta efterlevnaden av existerande instrument. Där såg han OSCE:s allomfattande tanke på säkerhet och samarbete som en av de ytterst få fungerande plattformarna för en dialog mellan Ryssland och väst.
Lars Ingelstam, författare, tog upp våra relationer till Ryssland.
Ryssland har utnämnds till vår fiende. Det blir extra tydligt när vi talar om säkerhetsarbetets två
poler - avskräckning eller avspänning.
Lars Ingelstam påminde om att Sverige och Ryssland tidigare har haft och till viss del ännu har ett framgångsrikt samarbete och utbyte inom ekonomi (hur man bygger upp en modern statsbudget), kärnsäkerhet (det fungerar fortfarande) och miljön inom Östersjön med vattenkvalité, fiskbestånd och polarforskning.
Men under den senaste tiden har exempelvis NGO verksamheten nästa upphört, dels på grund av minskad finansiering från svenskt håll, dels på grund av Ryssland lagstiftning om förbud mot vissa utomstatliga byråer och samarbetsorganisationer.
Dessutom har det viktiga samarbetet angående hälsovård minskat, trots önskan från båda håll om exempelvis gemensam utbildning. Att annat exempel är att FOJO, fortbildning för journalister vid Linné-universitet, som hittills utbildat över 4000 ryska journalister, nu uppge att det är ett känsligt ämne.
På den ryska sidan har det politiska intresset att söka samarbetet svalnat och på den svenska sidan saknas ofta finansiella förutsättningar.
Referat och rapporter i tidsordning
från slutet av mars 2017
RSS Feed