Östersjöseminarium

​Ämne:
Samarbete skapar säkerhet kring Östersjön men spänningarna har skärpts

Datum:
2019-10-23, klockan 18:00-20:00

Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, Sandlersalen

Publikantal:
50

Medverkande:
Dan Smith, chef för SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute)
Bernd Hemingway, bitr. generaldirektör CBSS (Östersjöstaternas Råd)
Lars Ingelstam, professor, författare och säkerhetspolitisk debattör
Johan Engvall, forskare, FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut)
Samtalsledare:
Anders Bjurner, före detta ambassadör och ordförande i OSSE-nätverket

Arrangörer:
ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Östsällskapet och Föreningen Norden
Rapportör:
Pär Trehörning

Bild:
Från vänster: Dan Smith, Bernd Hemingway, Lars Ingelstam samt Johan Engvall.
Foto: Pär Trehörning

Sammanfattning:
Klimatfrågan, Ryssland och de ökande spänningarna mellan staterna präglade seminariet.
Debattledaren Anders Bjurner påminde om att det enade Tyskland och ett demokratiskt Polen efter det kalla krigets slut väckte starka förhoppningar om ett framåtsyftande samarbete mellan staterna i Östersjön.
Dessa förhoppningar har till stor del inte infriats, dels på grund av att staternas intresse har svalnat till förmån föra att bevaka sina egna intressen, dels på grund av frånvaron av finansiering av nationsöverskridande samarbete.
Panelen satte därför inte så stor tillit till den ”hårda avspänningen”, men hade större förhoppningar om så kallad ”Soft security” med olika former av välutvecklade NGO och andra samarbetsformer samt dialog, inte sällan baserade på personliga kontakter.  Dessutom spelar OSCE:s säkerhetsarbete stor roll för att skapa förtroende staterna emellan.
 

Debattledaren Anders Bjurner, ordförande OSSE-nätverket, inledde med att konstatera att det under kalla kriget rådde ett slags stabilitet men inga kontakter mellan staterna. När muren föll 1989 och Sovjet upphörde som stat inleddes tankar på hur man skulle kunna samarbeta, både inom försvarsområdet, inte minst regionalt och dessutom genom civilt samarbete.   
Detta väckte stora förhoppningar? Varför lyckades vi inte infria dem?
 
Dan Smith, SIPRI, inriktade sig på klimatförändringar och miljön, sårbarheten inom cybervärlden, teknikförändringen inom vapenindustrin och mångas utsatthet.
 I världen bor en miljard människor nära stränder som kan översvämmas.Miljöproblemen känner inga tids- eller statsgränser. Det finns ingen miljöfråga som uteslutande är ett miljöproblem, allt hänger ihop enligt Dan Smith. Ändå har 1990 års olika avtal och konventioner om samarbete idag ifrågasatts eller sagts upp. Vi är tillbaka till att försvara våra territorier och har en värld som inte vill samarbeta kring viktiga frågor.
Utmaningen enligt Dan Smith är hur vi kan finna samarbetsmöjligheter inom ramen för de lagar och andra regler som finns i respektive nationer. Relationerna inom Östersjöområdet kräver att vi samarbetar för rena hav, lag och ordning och för att motverka terrorism och narkotikahandel.
 
Bernd Hemingway, CBSS (Östersjöstaternas Råd) beskrev organisationens syfte och verksamhet. Samtliga länder kring Östersjön är medlemmar, dessutom är EU medlem. Sekretariatet ligger i Stockholm.  
Berndt Hemingway betonade vikten av att försöka finna en gemensam syn på var och vad problemen ligger, och nämnde som ett exempel en ökande åldrande befolkning och låga födelsetal.
CBSS:s utgår från på politiskt samarbete och dialog. Beslut och rekommendationer kräver consensus och samarbetet omfattar bland annat gränsskydd och bevakning, barns rättigheter, arbete mot prostitution, trafficking, terrorism och organiserad brottslighet.
 
Johan Engvall, FOI, beskrev organisationens tre grundpelare för deras samarbetsarbete:

• CFC - konventionell vapen- och rustningskontroll som tyvärr minskat sedan 2007 då Ryssland lämnat samarbetet.
• Open space - ett mycket viktigt företroendesamarbete inom OSCE som innebär att staterna tillåter andra staters försvarsmakter att flyga över den egna statens territorium i syfte att fotografera och från luften kartlägga försvarsanläggningar. Även det samarbetet är hotat eftersom president Trump i sin nyckfulla utrikespolitik avser att lämna samarbetet.

• Inspektioner av militära styrkor och upprustning.

Genom det så kallade Steinmeier-initiativet från 2016 (Frank-Walter Steinmeier, Tysklands dåvarande utrikesminister, idag förbundspresident) återuppväckte parterna en tanke på regionala konferenser med syfte att finna möjligheter till avtal om konventionella vapenkontroller. Nio sådana konferenser har genomförts, inklusive militära expertmöten för gemensamt erfarenhetsutbyte.
Tanken är att nå överenskommelser om militära begränsningar in Östersjöområdet, regionala tak för material och trupper och att begränsa övningsverksamhet.
Problemet enligt Johan Engvall är att de baltiska staterna är emot att minska NATO:s rörelsefrihet i regionen, eftersom man inte vill bli lämnade ensamma. Johan Engvall såg också en risk i att de mindre staterna kan komma i kläm mellan motverkande staters egenintresse, vilket Ryssland utnyttjar.
Även om det finns god vilja hos frivilliga krafter, kan de inte ersätta efterlevnaden av existerande instrument. Där såg han OSCE:s allomfattande tanke på säkerhet och samarbete som en av de ytterst få fungerande plattformarna för en dialog mellan Ryssland och väst.
 
Lars Ingelstam, författare, tog upp våra relationer till Ryssland.
Ryssland har utnämnds till vår fiende. Det blir extra tydligt när vi talar om säkerhetsarbetets två
poler - avskräckning eller avspänning.
Lars Ingelstam påminde om att Sverige och Ryssland tidigare har haft och till viss del ännu har ett framgångsrikt samarbete och utbyte inom ekonomi (hur man bygger upp en modern statsbudget), kärnsäkerhet (det fungerar fortfarande) och miljön inom Östersjön med vattenkvalité, fiskbestånd och polarforskning.
Men under den senaste tiden har exempelvis NGO verksamheten nästa upphört, dels på grund av minskad finansiering från svenskt håll, dels på grund av Ryssland lagstiftning om förbud mot vissa utomstatliga byråer och samarbetsorganisationer.
Dessutom har det viktiga samarbetet angående hälsovård minskat, trots önskan från båda håll om exempelvis gemensam utbildning. Att annat exempel är att FOJO, fortbildning för journalister vid Linné-universitet, som hittills utbildat över 4000 ryska journalister, nu uppge att det är ett känsligt ämne.
På den ryska sidan har det politiska intresset att söka samarbetet svalnat och på den svenska sidan saknas ofta finansiella förutsättningar.