13/4/2022 OSCE Supplementary Human Dimension Meeting (SHDM), Wien den 28-29 mars 2022 av Nils EliassonRead NowStockholm 2022-04-04
OSCE Supplementary Human Dimension Meeting (SHDM), Wien den 28-29 mars 2022 Under det svenska ordförandeskapet för OSSE år 2021 gick det p g a ryskt motstånd inte att arrangera något OSCE Human Dimension Implementation Meeting. Av material på Facebook framgår att den ryska sidan bl a krävde skrivningar om diskussion rörande ”regular outbursts of neo-Nazism in some OSCE participating States” trots att denna fråga mycket väl kunnat tas upp under den av ordförandeskapet föreslagna dagordningen. Däremot inbjöd det polska ordförandeskapet för OSSE år 2022 till ett Supplementary Human Dimension Meeting (SHDM) i Wien den 14-15 mars 2022. Inbjudan gick ut straxt innan den ryska attacken på Ukraina började den 24 februari 2022, och mötet fick senareläggas två veckor till den 28-29 mars 2022. Fokus skulle vara på det rättsliga ramverket under internationell väpnad konflikt vad gäller humanitär rätt och mänsklig rättigheter. Som jag förstått det äger ordförandeskapet dagordning mm rörande denna typ av SHDM som alltså inte är beroende av konsensus. Jag deltog som svensk förhandlare och ”Korg III-coordinator” under uppföljningsmötet i Wien 1986-89 och beviljades av svenska OSSE-nätverket ett stipendium för att kunna delta i detta SHDM och jämföra ESK/OSSE då och nu. Morgonen före själva SHDM samlades ett antal NGO:s och företrädare för några deltagande Stater till ett möte i en närbelägen lokal för att under ett par timmar från bl a ett halvdussin med bil tillresta kvinnliga ukrainska Human Rights Defenders höra fruktansvärda skildringar av effekterna av det ryska angreppet på Ukraina. Dessa personer, eller åtminstone de flesta av dem, deltog sedan i själva SHDM och redovisade även där sina erfarenheter. Själva SHDM, som hölls i Neuer Saal, Hofburg, avbröts omedelbart så fort det hunnit öppnas av en ordningsfråga från ryska delegationen som dels anförde att det – utan att tydliggöra detaljer - innebar orättvisa mot vissa NGOs att mötet hölls under pågående Covid-restriktioner, dels tillkännagav att ryska delegationen i protest mot detta skulle lämna mötet, ett tillkännagivande som möttes med applåder i salen. Möjligen hade ryska delegationen, utan att klart uttala det, anspelat på att ryskt Covid-vaccin normalt inte accepteras vid inresa till EU, och att ryska NGOs skulle ha sämre möjlighet att delta vid SHDM-mötet i Wien, men bortsåg därvid från det faktum att Österrike för deltagare i detta OSSE-möte gjort undantag för dem som vaccinerats med ryskt vaccin. Förutom formella välkomstanföranden, bl a av ODIHR-chefen på plats och polske utrikesministern via zoom, gjorde sammanlagt nio formella inledningstalarna huvudsakligen rättsliga redovisningar under mötets tre delrubriker
Endast ett fåtal av de 57 OSSE-staternas delegationer deltog i själva sakdiskussionen. En av inledningstalarna, Europachef på Amnesty International tillika f d lettisk regeringsmedlem, konstaterade att omvärlden, inklusive OSSE-staterna, före den 24/2 2022 varit ”lazy, complacent and naïve” i sin bedömning av Ryssland. Han menade också att OSSE kan komma att få en betydande roll att observera och övervaka gränsen mellan Ryssland och Ukraina efter krigets slut. Detta uttalande stod i kontrast till besvikelse som uttalades av flera frivilligorganisationer att OSSE-observatörerna på gränsen mellan Ukraina och Ryssland (OSSE Special Monitoring Mission to Ukraine – mandatet löpte till 31/3 2022 men enighet har inte kunnat uppnås om att förlänga det) dragits tillbaka när attacken började och att ICRC enligt talarna misslyckats med sitt uppdrag i östra Ukraina. Flera talare föreslog inrättandet av en internationell tribunal för attacken mot Ukraina, och drog paralleller till Nürnberg- och Jugoslavientribunalerna. Återkommande var förslaget att en sådan tribunal borde sammanträda i den förstörda teatern i Mariupol när den väl blivit återuppbyggd efter kriget. I mötet deltog någon enstaka rysk NGO, varav en med fokus på Krim, men förslag om samverkan mellan ryska och ukrainska MR-försvarare och NGO:s avvisades genomgående med argumentet att de ryska aktörerna inte åtnjöt något som helst förtroende hos de ukrainska motparterna. Ett påfallande antal talare refererade till romers ställning i Ukraina och i andra OSSE-stater, inklusive att de diskriminerades vid gränsen mot Polen då de sökte fly eftersom de i större utsträckning än andra ukrainare saknade ID-handlingar. Vidare kritiserades österrikiska operation ”Luxor” som sades ha drabbat oförvitliga muslimska trosbekännare, och behandlingen av turkiska minoriteten i Grekland. Åtskilliga meninglösa inlägg mot varandra – huvudsakligen i form av ordningsfrågor och Rights of Reply - gjordes av Armenien och Azerbaijan. En av inledningstalarna, liksom Storbritannien, gjorde inlägg om den viktiga skillnaden mellan observationer/bevis om MR-brott som används för ”Human Rights advocacy” respektive för att väcka åtal. Vidare framhölls vikten av att Ukraina ratificerar Rom-statuterna för Internationella brottsmålsdomstolen. Sammanfattande iakttagelser: 1. För mig som inte medverkat i ESK/OSSE sedan mer än 25 år var det påfallande att se hur aktivt och med de nationella delegationerna i stort sett på jämställd fot som frivilligorganisationerna kunde medverka i detta möte (de nationella delegationerna hade namnskyltar och reserverade platser endast under inledningen och avslutningen – under diskussionen satt alla var de ville och fick ordet efter hand); så är det förvisso inte på det mer klassiska OSSE-förhandlingarna, och samtidigt är medverkan och påverkan/inflytande inte samma sak. Att det inte var en klassisk diplomatkonferens utan ett annat slags möte märktes genom att moderatorn/ordföranden vid flera tillfällen erinrade om att talarna skulle uppträda ”in a respectful manner” och att ”harassment” inte skulle tolereras. Jag erinrar mig hur NGO-företrädare och media under uppföljningsmötet i Wien 1986-89 visserligen gavs tillträde till delegaternas café och kunde göra demarscher hos de nationella delegationerna, men dessa lyssnade nog mest förstrött och påverkan på förhandlingsresultatet var begränsat om ens det. 2. Under åtminstone senare delen av uppföljningsmötet i Wien 1986-89 tillhörde dåvarande sovjetiska delegationen de mer flexibla på östsidan vad gällde mänskliga rättigheter och mänskliga kontakter, information mm medan DDR och Bulgarien och Rumänien var de mest hårdföra – i början även Tjeckoslovakien och Polen. Nu var all kritik riktad mot Ryssland, DDR finns inte och vare sig Bulgarien eller Rumänien yttrade sig, inte heller nationella NGOs från dessa länder talade. 3. Under Wienmötet 1986-89 var inriktningen på att förhandla och komma överens, medan någon sådan antydan av kanske naturliga skäl inte fanns vid SHDM. Å andra sidan hölls inte Wienmötet 1986-89 i skuggan av ett angreppskrig på en av de deltagande staterna. 4. Som svensk deltagare noterade jag naturligtvis SvD-intervjun 28/3 2022, den dag när SHDM-mötet inleddes, där f d Moskvaambassadören och f d chefen för svenska OSSE-delegationen Veronika Bard-Bringeus förklarade att OSSE är dött. 5. Av en händelse kom jag direkt efter återkomsten till Sverige att läsa boken ”Den sista konferensen” (2009) av Marc Bressant (pseudonym för Patrick Imhaus, franske ambassadör i Stockholm 1999-2003). Där skildrar han, dag för dag, på ett humoristiskt sätt rytmen på en fiktiv informationsfrihetskonferens inom ESK:s ram i Queen Elizabeth Hall i London hösten 1989 samtidigt som Honecker avsattes, Berlinmuren föll och Ceausescu avrättades. Läs boken, den är kul ur ett ESK-perspektiv. Han skildrar hur den sovjetiska delegationen, efter nya instruktioner, under andra hälften av konferensen lyfte sin reservation mot att man fritt – d v s utan att hindras av störsändare - skulle få lyssna på utländska radiostationer. En informationsfrihetskonferens inom ESK:s ram i London ägde faktiskt rum 18/4-12/5 1989, och jag deltog som svensk delegat. Där behandlades dock inte frågan om avskaffande av störsändare – den hade avgjorts in Korg III under Wienmötet 1986-89 med Bulgarien, tror jag, som den sista stat som stängde ner sina störsändare. 6. Allt i allt var det intressant att så här långt efteråt kunna delta i ett OSSE-möte. Om OSSE verkligen är dött, som Veronika Bard-Bringeus uttalade i sin SvD-intervju, återstår att se. Troligen behövs denna typ av kontaktyta, även om Ryssland fortsatt sätter käppar in hjulet tack vare kravet på konsensus. Men den europeiska säkerhetsordning som OSSE stått för sedan 1975 har fått sig en rejäl törn, och frågan är om det kan bli något firande i Helsingfors för att markera OSSE:s 50-årsdag den 1 augusti 2025. Om så blir fallet vore det intressant att få vara med. Nils Eliasson
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
Referat och rapporter i tidsordningfrån slutet av mars 2017 Kategorier |