Föreställningen om det Heliga Ryssland, med mission att rädda världen från andligt förfall, lyfts fram allt oftare. Liksom tanken på Moskva som det tredje Rom. Den svåra frågan om kyrkornas betydelse både inom och utom Ukraina diskuterades under ett välbesökt seminarium i Stockholm 31 januari, arrangerat av OSSE-Nätverket och Gustaf Vasa församling av Svenska Kyrkan. Den historiska bakgrunden är lång och slingrar sig tillbaka till den stora kyrkosplittringen mellan väst och öst år 1054, då kardinal Humbert utfärdade den berömda exkommunikationsbullan mot patriarken av Konstantinopel. När staden sedan föll år 1453, upphöjdes Moskva till patriarkatets centrum. och tankarna på Moskva som det nya Rom föddes. Det berättade religionshistorikern Jan Henningsson som också anser att den ryske presidentens religiösa retorik idag bygger på en liknande teologi och att Vladimir Putins tro förmodligen är genuin. -Men man behöver lyssna till det som verkligen sägs, av alla inblandade. Redan en vecka efter kriget början sände Moskvapatriarkatet exempelvis ut en bön om fred. Men man bad också att den freden måtte vederfaras också de rysktalande i Ukraina, fortsatte Henningsson. - Tanken är att man aldrig överger de sina, så tänker både Kreml och Moskvapatriarkatet. Men många präster också inom den rysk-ortodoxa kyrkan har kritiserat anfallskriget. Särskilt under de första veckorna. - Men det var mest präster i väst, förklarade fader Misha Jaksic, samordnare för de ortodoxa kyrkorna i Sveriges kristna råd. I Moskva har man besvarat allt detta ganska pragmatiskt, och låtit dem hålla på. Det gällde också då den rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina kapade banden till kyrkan i Moskva med starka ord om hur patriark Kirill misslyckats att hitta ord för det ukrainska folkets lidande. Den rysk-ortodoxa kyrkan i Ukraina anser sig nu vara helt självständig. I Ukraina finns också en ukrainsk-ortodox kyrka under ledning av metropolit Epifanios, med säte i Kiev. Den kyrkan har beviljats autokefali, alltså status som självständig ortodox nationalkyrka, av patriark Bartholomeus I av Konstantinopel. Kritiken från den påve Franciskus och den mäktiga Katolska kyrkan, har däremot varit ganska hovsam, förklarade Ulla Gudmundson, tidigare Sveriges ambassadör vid Den Heliga stolen. - Förväntningarna och kraven på att världens största kyrka, ska ta ställning har varit stora, liksom besvikelsen över att det inte skett. Påve Fransciskus talar mycket om fred, men som latinamerikan har han mer negativa erfarenheter av USA än av Ryssland. Den södra hemisfären är viktigare för honom än den norra. -Men jag uppfattar att han blivit skarpare på sistone även om han ännu inte nämnt Putin vid namn. Inte heller Kyrkornas världsråd har uttalat sig tydligt mot det ryska kriget i Ukraina, förklarade Anders Wejryd ärkebiskop emeritus i Svenska kyrkan och tidigare Europapresident i Kyrkornas världsråd. -Konsensusbesluten, som ju infördes på initiativ av de ortodoxa kyrkorna i rådet, för att alla ska vara överens, har lagt hinder i vägen. -Det är ganska sorgligt. Och nu finns bara den rysk-ortodoxa kyrkan kvar som medlem i Kyrkornas världsråd. Men man har inte längre den styrkeposition man tidigare talade utifrån. Under världsrådets generalförsamling i Karlsruhe under sensommaren 2022 var den rysk-ortodoxa gruppen ganska isolerad. Text och bild: Annika Ahlefelt Rapporten är en något reviderad version av en artikel om seminariet i den kristna nyhetstidningen Sändaren, nr 6, 2023 https://www.sandaren.se/nyhet/besvikelse-over-pavens-hovsamma-krigskritik Se också samtalet utifrån seminariet i poddcast här ovan.
0 Comments
|
Details
Referat och rapporter i tidsordningfrån slutet av mars 2017 Kategorier |