Ämne:
Moldavien – i kris mellan öst och väst
Datum:
2020-02-03
Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Publikantal:
80-tal
Medverkande:
Anna Susarenco, Moldavien, chef och rådgivare för utvecklingsprojekt och humanitär hjälp inom Unesco och Caritas
Torgny Hinnemo, journalist med inriktning på Ryssland och dess forna imperium
Ingrid Tersman, ambassadör i Azerbajdzjan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, tidigare i Moldavien 2010–2015
Samtalsledare:
Henrik Hallgren, programansvarig Östsällskapet
Rapportör:
Pär Trehörning
Arrangörer:
OSSE-nätverket, ABF Stockholm, Östsällskapet samt Olof Palme International Center
Sammanfattning:
Moldavien, ett av Europas fattigaste länder, ligger i ett säkerhetspolitiskt kraftfält mellan öster och väster. I Transnistrien i öster har sedan 1991 ryskspråkiga separatister en självständig ”stat” som understödjs av Ryssland med subventioner.
Invånarna i Moldavien söker en nationell identitet. Många lämnar landet på grund av den dåliga ekonomin. Samtidigt finns en hög korruption och oligarker som delvis styr politiken. Landet har en statligt ägd och hårt styrd public service, men samtidigt en del regionala oberoende medier.
Landet tycks mer eller mindre bortglömt i den politiska debatten. Landet ligger i skuggan av Georgien och Ukraina. Det finns heller inget större intresse bland befolkningen och civilsamhället att lösa den "frysta" Transnistrienkonflikten. En anledning är en inkomstbringande smuggling.
Ändå framkom en hel del positiva tankar under seminariet. Nuvarande regeringen kontaktar medborgarna i diasporan och frågar dem vad de kan tänkas göra för sitt land. Trots att många inte är speciellt intresserade av politik avser över 80 procent att rösta i det kommande presidentvalet i mars i år.
Seminariet i huvuddrag:
OSSE-nätverkets ordförande Anders Bjurner och samtalsledaren Henrik Hallgren konstaterade att Moldavien är föga uppmärksammat och att många har begränsade kunskaper om detta fattiga land. Det är kanske inte så intressant rent strategiskt för exempelvis USA, men politiskt och geografiskt viktigt inte minst för Ryssland. Moldavien är en av de tre länderna i öst som har ett associeringsavtal med EU och där Sverige är ett betydande bidragsland.
Torgny Hinnemo beskrev med inlevelse Moldaviens bakgrund och historia.
Landet har tre miljoner invånare och är ungefär av Jämtlands storlek. På medeltiden uppstod furstendömet Moldau som under 1500-talet underställdes osmanska riket som autonom stat. Ryssland övertog det osmanska riket under 1800-talet och deporterade mängder av mongoler. Efter den ryska revolutionen utropades 1917 staten Bessarabien som omfattade dagens Moldavien och del av Ukraina.
Efter andra världskriget blev landet en delrepublik i Sovjetunionen och efter Sovjets upplösning förklarade sig Moldavien den 27 augusti 1991 självständigt från Sovjet.
Samma år förklarade Transnistrien (huvudstad Tiraspol), en smal landremsa öster om floden Dnestr mot Ukraina, sin självständighet från Moldavien, vilket ledde till ett två månaders långt krig med över 1 000 offer. Konflikten är fortfarande olöst.
Majoriteten av befolkningen (nära 80 procent) talar rumänska, cirka 14 procent ryska. Det finns en del spänningar mellan den rumänsktalande och icke rumänsktalade befolkningen. I den södra delen av landet har den autonoma republiken Gagauziens språk, gagauziska, status som minoritetsspråk.
Ingrid Tersman var ambassadör i Moldavien 2010–2015.
Transnistrienkonflikten, vars grund inte är etnisk utan tillhörighet - geografiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt - är delvis olik exempelvis konflikterna i Ukraina och södra Kaukasus.
Det som skiljer är frånvaron av våld, många dagliga kontakter över gränsen, att båda parter vill upprätthålla status qou, att transnistriska företag kan exportera inom ramen för Moldaviens frihandelsavtal med EU till vilket Transnistrien anslöt sig 2016. EU:s vilja är att Transnistrien ska vara en integrerad del av Moldavien för ökad stabilitet och demokrati och för att underminera omfattande smuggling och korruption. OSCE har under många försökt lösa konflikten men utan framsteg.
Likheterna med andra konflikter är att Ryssland har rysk trupp på transnistrisk mark och har stora ekonomiska och politiska intressen att konflikten inte är löst.
Det finns ett internationellt förhandlingsformat där Moldavien, Ryssland, Transnistrien, Ukraina och OSCE ingår med EU och USA som observatörer. Mängder med dokument har svettats fram men få implementerats. Trots allt finns en internationell konsensus om att Transnistrien ska erhålla en särskild juridisk status med särskilda rättigheter. Samtidigt ska Moldaviens nationalstat eller suveränitet inte undermineras.
Ryssland har inte erkänt Transnistriens status men ger subventioner i form av gas och pensioner, vilket ytterligare belastar landets bristande ekonomi. Men det tjänar Rysslands intressen att den olösta konflikten försvårar Moldaviens integration med EU.
Det är långt till en lösning eftersom ingendera parten litar på den andre. Det saknas en folklig rörelse till en förändring, och att andra stater (utom Ryssland) inte är intresserade av vad som händer i regionen.
Samtidigt finns små exempel som höjt förväntningar på ytterligare små praktiska framsteg.
Skoldiplom från Transnistrien erkänns i Moldavien vilken innebär att studenter från Transnistrien kan studera utomlands. Fordon från Transnistrien kan registrera internationella registreringsskyltar så att befolkningen kan resa utomlands. Dessutom ska telekommunikationsmarknaderna och jordbruksmark integreras. Bron Guru-Buculi över floden Dnestr har åter öppnats.
Under det svenska ordförandeskapet i OSCE 2021, kommer Transnistrienkonflikten vara en viktig del av ordförandeprogrammet.
Anna Susarenco konstaterade att de politiska partierna i Moldavien hela tiden förändras och skapas på nytt och över allt härskar oligarkerna. På grund av den dåliga ekonomin lämnar många ungdomar landet för arbete utomlands. Tolv procent av landets BNP har förts ut ur landet.
Anna Susarenco kategoriserar landets utveckling som landets nationella dans (hora) där man tar ett steg framåt och två steg bakåt.
De flesta är ointresserade av politik, de vill inte delta, ”det är inget för oss.” Nära hälften av de tillfrågade i en undersökning uppgav att inget parti driver deras frågor.
Samtidigt finns exempel på lokala initiativ. Anna Susarenco nämner en ung man utan tidigare politisk erfarenhet 60 dagar före valet 2019 drev sin kampanj utan stöd av TV. Trots allt många kunde ställa sig bakom hans förslag, var det ytterst få som röstade på honom, eftersom alla trodde han skulle förlora.
Valet 2019 slutade i en koalition mellan ett rysslandsvänligt parti och ett EU-vänligt. Syftet var i första hand att blockera oligarkernas inflytande.
Inför presidentvalet i år spår Anna Susarenco att medier får en mycket stor roll. 35 procent av befolkningen vet inte vad de ska rösta på och eftersom man i Moldavien i första hand, och framför allt i lokala val, röstar på person och inte parti, lär medias genomslagskraft få stor betydelse. Och trots det bristande politiska intresset uppger nära 80 procent att de tänker rösta.
Anna Susarenco är trots allt optimistisk. Det blir allt fler yngre som ställer upp som kandidater i valen. Och när regeringen via en plattform tillfrågade dem som lämnat Moldavien om de var intresserade att återkomma, visade över 1 000 personer intresse för att stödja Moldaviens utveckling,
Moldavien – i kris mellan öst och väst
Datum:
2020-02-03
Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Publikantal:
80-tal
Medverkande:
Anna Susarenco, Moldavien, chef och rådgivare för utvecklingsprojekt och humanitär hjälp inom Unesco och Caritas
Torgny Hinnemo, journalist med inriktning på Ryssland och dess forna imperium
Ingrid Tersman, ambassadör i Azerbajdzjan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan, tidigare i Moldavien 2010–2015
Samtalsledare:
Henrik Hallgren, programansvarig Östsällskapet
Rapportör:
Pär Trehörning
Arrangörer:
OSSE-nätverket, ABF Stockholm, Östsällskapet samt Olof Palme International Center
Sammanfattning:
Moldavien, ett av Europas fattigaste länder, ligger i ett säkerhetspolitiskt kraftfält mellan öster och väster. I Transnistrien i öster har sedan 1991 ryskspråkiga separatister en självständig ”stat” som understödjs av Ryssland med subventioner.
Invånarna i Moldavien söker en nationell identitet. Många lämnar landet på grund av den dåliga ekonomin. Samtidigt finns en hög korruption och oligarker som delvis styr politiken. Landet har en statligt ägd och hårt styrd public service, men samtidigt en del regionala oberoende medier.
Landet tycks mer eller mindre bortglömt i den politiska debatten. Landet ligger i skuggan av Georgien och Ukraina. Det finns heller inget större intresse bland befolkningen och civilsamhället att lösa den "frysta" Transnistrienkonflikten. En anledning är en inkomstbringande smuggling.
Ändå framkom en hel del positiva tankar under seminariet. Nuvarande regeringen kontaktar medborgarna i diasporan och frågar dem vad de kan tänkas göra för sitt land. Trots att många inte är speciellt intresserade av politik avser över 80 procent att rösta i det kommande presidentvalet i mars i år.
Seminariet i huvuddrag:
OSSE-nätverkets ordförande Anders Bjurner och samtalsledaren Henrik Hallgren konstaterade att Moldavien är föga uppmärksammat och att många har begränsade kunskaper om detta fattiga land. Det är kanske inte så intressant rent strategiskt för exempelvis USA, men politiskt och geografiskt viktigt inte minst för Ryssland. Moldavien är en av de tre länderna i öst som har ett associeringsavtal med EU och där Sverige är ett betydande bidragsland.
Torgny Hinnemo beskrev med inlevelse Moldaviens bakgrund och historia.
Landet har tre miljoner invånare och är ungefär av Jämtlands storlek. På medeltiden uppstod furstendömet Moldau som under 1500-talet underställdes osmanska riket som autonom stat. Ryssland övertog det osmanska riket under 1800-talet och deporterade mängder av mongoler. Efter den ryska revolutionen utropades 1917 staten Bessarabien som omfattade dagens Moldavien och del av Ukraina.
Efter andra världskriget blev landet en delrepublik i Sovjetunionen och efter Sovjets upplösning förklarade sig Moldavien den 27 augusti 1991 självständigt från Sovjet.
Samma år förklarade Transnistrien (huvudstad Tiraspol), en smal landremsa öster om floden Dnestr mot Ukraina, sin självständighet från Moldavien, vilket ledde till ett två månaders långt krig med över 1 000 offer. Konflikten är fortfarande olöst.
Majoriteten av befolkningen (nära 80 procent) talar rumänska, cirka 14 procent ryska. Det finns en del spänningar mellan den rumänsktalande och icke rumänsktalade befolkningen. I den södra delen av landet har den autonoma republiken Gagauziens språk, gagauziska, status som minoritetsspråk.
Ingrid Tersman var ambassadör i Moldavien 2010–2015.
Transnistrienkonflikten, vars grund inte är etnisk utan tillhörighet - geografiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt - är delvis olik exempelvis konflikterna i Ukraina och södra Kaukasus.
Det som skiljer är frånvaron av våld, många dagliga kontakter över gränsen, att båda parter vill upprätthålla status qou, att transnistriska företag kan exportera inom ramen för Moldaviens frihandelsavtal med EU till vilket Transnistrien anslöt sig 2016. EU:s vilja är att Transnistrien ska vara en integrerad del av Moldavien för ökad stabilitet och demokrati och för att underminera omfattande smuggling och korruption. OSCE har under många försökt lösa konflikten men utan framsteg.
Likheterna med andra konflikter är att Ryssland har rysk trupp på transnistrisk mark och har stora ekonomiska och politiska intressen att konflikten inte är löst.
Det finns ett internationellt förhandlingsformat där Moldavien, Ryssland, Transnistrien, Ukraina och OSCE ingår med EU och USA som observatörer. Mängder med dokument har svettats fram men få implementerats. Trots allt finns en internationell konsensus om att Transnistrien ska erhålla en särskild juridisk status med särskilda rättigheter. Samtidigt ska Moldaviens nationalstat eller suveränitet inte undermineras.
Ryssland har inte erkänt Transnistriens status men ger subventioner i form av gas och pensioner, vilket ytterligare belastar landets bristande ekonomi. Men det tjänar Rysslands intressen att den olösta konflikten försvårar Moldaviens integration med EU.
Det är långt till en lösning eftersom ingendera parten litar på den andre. Det saknas en folklig rörelse till en förändring, och att andra stater (utom Ryssland) inte är intresserade av vad som händer i regionen.
Samtidigt finns små exempel som höjt förväntningar på ytterligare små praktiska framsteg.
Skoldiplom från Transnistrien erkänns i Moldavien vilken innebär att studenter från Transnistrien kan studera utomlands. Fordon från Transnistrien kan registrera internationella registreringsskyltar så att befolkningen kan resa utomlands. Dessutom ska telekommunikationsmarknaderna och jordbruksmark integreras. Bron Guru-Buculi över floden Dnestr har åter öppnats.
Under det svenska ordförandeskapet i OSCE 2021, kommer Transnistrienkonflikten vara en viktig del av ordförandeprogrammet.
Anna Susarenco konstaterade att de politiska partierna i Moldavien hela tiden förändras och skapas på nytt och över allt härskar oligarkerna. På grund av den dåliga ekonomin lämnar många ungdomar landet för arbete utomlands. Tolv procent av landets BNP har förts ut ur landet.
Anna Susarenco kategoriserar landets utveckling som landets nationella dans (hora) där man tar ett steg framåt och två steg bakåt.
De flesta är ointresserade av politik, de vill inte delta, ”det är inget för oss.” Nära hälften av de tillfrågade i en undersökning uppgav att inget parti driver deras frågor.
Samtidigt finns exempel på lokala initiativ. Anna Susarenco nämner en ung man utan tidigare politisk erfarenhet 60 dagar före valet 2019 drev sin kampanj utan stöd av TV. Trots allt många kunde ställa sig bakom hans förslag, var det ytterst få som röstade på honom, eftersom alla trodde han skulle förlora.
Valet 2019 slutade i en koalition mellan ett rysslandsvänligt parti och ett EU-vänligt. Syftet var i första hand att blockera oligarkernas inflytande.
Inför presidentvalet i år spår Anna Susarenco att medier får en mycket stor roll. 35 procent av befolkningen vet inte vad de ska rösta på och eftersom man i Moldavien i första hand, och framför allt i lokala val, röstar på person och inte parti, lär medias genomslagskraft få stor betydelse. Och trots det bristande politiska intresset uppger nära 80 procent att de tänker rösta.
Anna Susarenco är trots allt optimistisk. Det blir allt fler yngre som ställer upp som kandidater i valen. Och när regeringen via en plattform tillfrågade dem som lämnat Moldavien om de var intresserade att återkomma, visade över 1 000 personer intresse för att stödja Moldaviens utveckling,
| power_presentation_av_anna_sacurenco.png |
RSS-flöde