Att se ett slut på kriget i Ukraina, är naturligtvis svårt om än inte omöjligt. Men under ett
seminarium onsdag 8 februari på ABF-Stockholm, som samlade över 100 personer kunde
tre experter ge oss en kunnig, intressant och framåtsyftande bild av de två länderna. Att
det är möjligt att återuppbygga Ukraina när kriget väl är slut och att EU fortfarande har
en enig front mot Ryssland.

Peter Lidén, överstelöjtnant vid Försvarshögskolan och tidigare militärattaché; Jesper Roine,
professor i nationalekonomi och forskare vid Östekonomiska Institutet vid Handelshögskolan i
Stockholm samt Katarina Engberg, fil dr i freds- och konfliktstudier och senior rådgivare
vid Svenska institutet för europapolitiska studier, hade bjudits in av ABF-Stockholm OSSE-
nätverket och Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien
(Sällskapet). Samtalsledare var Krister Eduards, programansvarig i Sällskapet och tidigare
ambassadråd vid Sveriges ambassad i Moskva.

Seminariet kan i sin helhet avlyssnas här

Peter Lidén förklarade att det från krigets början för nära ett år sedan fanns sju
angreppsmöjligheter för Ryssland att angripa Ukraina. Men månadsvisa bantningar på grund av
krigets utveckling har inneburit att Ryssland koncentrerat sina ansträngningar mot östra Ukraina
och illegalt annekterat de fyra regionerna Luhansk, Donetsk, Cherson och Zaporizjzja. Ett av
målen är att styra sjöfarten vid Chersons hamn.

För närvarande pågår sedan flera månader mycket hårda strider i staden Bakhmut, där staden är
mer eller mindre lagd i ruiner.

Peter Lidén konstaterade vidare att Rysslands taktik är att genom terrorbombning slå sönder
infrastrukturen. Målet är att först slå ut brandkår så att det blir omöjligt att släcka bränder när
andra vågen kommer med bombning av sjukhus, bostäder och skolor.
Rysslands högsta försvarsledning byts hela tiden ut av Putin när de inte levererar det presidenten
kräver. För närvarande verkar Jevgenij Prigozjin, känd för bildandet av legosoldatgruppen
Wagners bildande, stå högt i kurs.

En fråga från publiken gällde Belarus roll. Där har president Lukasjenko hittills vägrat sätta in
grupp. Däremot sker utbildning av ryska soldater i Belarus som dessutom tillåter ryska trupper att
tränga in i Ukraina.

Även om Ryssland gör ytterligare mobiliseringar är det inte säkert att det ger det resultat som
Putin önskar. Ukraina lär få allt fler effektiva vapen och ammunition från ett enigt EU och USA.
Jesper Roine konstaterade att Ryssland är en stor militärmakt, men har en liten ekonomi. Dess
styrka är enorma naturtillgångar, framför allt mineraler, olja och gas. Men landat saknar teknologi
och kunnig personal att bygga upp en utvecklande industri.

-Det går inte att bygga sin ekonomi bara på tillgångar, förklarade Jesper Roine.

Den teknologi som Ryssland började bygga upp före krigen mot Ukraina har nu förlorats genom
att tiotusentals kunniga personer lämnar landet tillsammans med kapital och företag som
antagligen inte lär återkomma.

Till det kommer att sanktionerna mot olja och gas, urholkar Rysslands ekonomi och därmed
finansiering en förstärkning av krigsmaskinen.

Tisdagen den 13 december fick över 120 personer i ABF-huset i Stockholm möta representanter för mottagarna av Nobels fredpris som i år gick till tre organisationer för mänskliga rättigheter i Belarus, Ryssland och Ukraina:

• Ales Bialiatski, grundare till organisationen Vjasna i Belarus är fängslad och under seminariet fick vi möta Aljaksej Koltjyn och Alena Laptsionak.
• Memorial i Ryssland med Elena Zhemkova och Tanya Smith
• Center for Civil Liberties, Ukraina som representerades av Alexandra Romantsova

 
Gemensamt för alla tre fredspristagare är inriktningen på civilsamhället. Den norska Nobelpriskommittén uttryckte just den avsikten: ett livaktigt civilsamhälle behövs för att utveckla fred och demokrati.
Det blev starka skildringar under kvällen av mord, tortyr, häktningar, förföljelser och fängslanden av de som ändå vågar protestera mot övergrepp mot mänskliga rättigheter och demokrati.
Alena Laptsionak från Belarus kallade det systematiska brott mot grundläggande rättigheter med långa fängelsestraff efter rättegångar som förs bakom lyckta dörrar. De som trots allt blir frigivna får inte berätta om sina upplevelser utanför sin familj, inte heller advokaterna. En värld långt från vår egen här i Sverige trots att vi geografiskt ligger nära varandra. Man räknar med att ca 1 500 politiska fångar sitter fängslade i dag.
-Jag känner sådan sorg över de som fängslas och de som tvingas i landsflykt, förklarade Alena. Speciellt tänker jag på en ung fängslad kvinna som förlorat 20 kilo i en redan tunn kropp. Hon skulle kunna vara min egen dotter. Vi kan resa oss, vi kommer att resa oss, men vi behöver ert stöd.
Och från Belarus underströks hur det gemensamma Nobelpriset till de tre organisationerna i de tre staterna skapat en samhörighet och ett sammanhang för fred, demokrati och mänskliga rättigheter nu och i framtiden.
Memorial, som formellt grundades 1989, stödjer mänskliga rättigheter och demokrati och verkar för att förhindra en återkomst av totalitarism. Organisationen bedriver dessutom historieforskning och insamling av material för att sprida kunskap om den faktiska historien i forna sovjetstater under Stalintiden. Sedan 2021 har Memorial ”likviderats” eftersom det anses extremistiskt av Putin.
-Men vi har inte direkt förbjudits att fortsätta arbetet och vi fortsätter, förklarade Elena Zhemkova.
Organisationen började redan digitalisera sitt historiska material för fem år sedan. Allt som gjorts finns nu i säkerhet utanför Ryssland. Men mycket återstår ännu, arkivet består av totalt 35 000 namn. Man hoppas att i slutet av 2023 kunna öppna hela sitt elektroniska arkiv.
-Vi hämtar inte bara in historiska fakta, utan även om det som sker nu, förklarade Elena Zhemkova. Vi har också 34 000 namn på förövarna från säkerhetspolisen NKVD, men vi kan inte ställa dem inför rätta. Inte just nu, men vi måste fortsätta vårt ibland tråkiga men nödvändiga arbete. Vi arbetar för Rysslands befolkning, 140 miljoner människor.
Samma optimism visade Alexandra Romantsova från Center for Civil Liberties i Ukraina:
-Det är viktigt att förstå att vi inte bara kritiserar Ryssland för kriget, sa Alexandra. Trots kriget måste vi kartlägga vad som sker i verkligheten och försvara våra demokratiska rättigheter. Vi kritiserar hela tiden våra egna makthavare. Vi är som en stor maskin som hela tiden är i rörelse och som skapar vår framtid. För framtiden vill vi i Ukraina inte vara ett offer utan en partner i det europeiska samarbetet.
Centret arbetar för att skapa en tribunal för att döma om krigsförbrytelser. Där behövs det internationella åklagare och domare. Hittills har Centret registrerat 27 000 fall i kriget.
Och som ett mantra upprepade dessa modiga människor att vi som satt där och lyssnade i värmen, att vi skulle skriva vykort till de fängslade, samla fakta från flyktingar, sprida information i våra samhällen och motverka den farliga ryska propagandan och på andra sätt visa att vi inte glömmer dem och deras anhöriga.
Fredspristagarnas gemensamma vädjan lät: Stöd Ukraina! Det gäller gemensamma mänskliga värden. Ukraina måste och kommer att vinna kriget.
Pär Trehörning
 

Ämne:
Har hoten mot Moldavien ökat?

Datum:
2022-11-21

Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm

Publikantal:
30 (snökaos minskade antagligen publikantalet)

Medverkande:
Anna Westerholm, departementsråd vid UD, OSCE-frågor; före detta ambassadör Östliga partnerskapet
Torgny Hinnemo, före detta Moskvakorrespondent för SvD och UD-sakkunnig om staterna i forna Sovjet
Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, Utrikespolitiska Institutet   
Debattledare:
Anders Mellbourn, ordförande OSSE-nätverket och journalist

Arrangörer:
ABF-Stockholm, OSSE-nätverket och Sällskapet för studier av Ryssland, Central & Östeuropa samt Centralasien

Sammanfattning:
Det militära hotet från Ryssland mot Moldavien är akut. Dagligen påminns befolkningen om kriget i Ukraina, bland annat med 100 00 flyktingar från landet.  Dessutom undergrävs Moldaviens statsbildning eftersom landet är beroende av rysk energi och där korruptionen är utbredd. Landet är kandidatland till EU och har många villkor att uppfylla för att kunna bli medlem. Under det svenska ordförandeskapet våren 2023 kommer situationen i Ukraina och Moldavien att prioriteras av Sverige. Men situationen kompliceras med den autonoma regionen Transnistrien på gränsen mot Ryssland.

Jacob Hedenskog underströk Rysslands starka intressen att på något sätt inkorporera Moldavien under ryskt ledarskap, antingen med en mjuk annektering men om det inte är möjligt med militära tvångsmedel.
Moldaviens befolkning genomlider nu en starkt ökande inflation, ständiga energikriser där landet är beroende av import av rysk gas och där övrig energi delvis är ägd av ryska intressen. Dessutom är landet skyldig det ryska Gazprom stora summor. Nationen är dessutom politiskt splittrad där stödet till Ryssland inte är försumbart.
 
Torgny Hinnemo förklarade att det finns starka etniska motsättningar i Moldavien som har historiska förklaringar. Under Sovjet-tiden utvecklades jordbruket och med det ett strakt agrarparti som vann val, men den utvecklade korruptionen har medfört ständiga maktskiften och med den en bristande stabilitet i landet. Oligarkerna utnyttjade de poliska partiernas dåliga ekonomi och smugglade ut miljarder ur landet och urholkade därmed ekonomin.
Det ska hållas lokala val 2023 och presidentval 2024. Det sittande presidenten Maia Sandu valdes 2020. Hon gick till val på att bygga starkare band med EU och bekämpa korruption.
 
Anna Westerholm sade att Moldavien är på väg mot EU men det fattiga landet har enorma problem framför allt inom energisektorn och där stora grupper av befolkningen kommer att få svårt att klara vintern med fyrdubblade gaspriser. 
Genom sociala medier, inte minst Tictoc, infiltrerar Ryssland med propaganda. Cirka 40% av befolkningen uppges tro att Rysslands angrepp mot Ukraina handlar om att skydda rysktalande.
Det finns en uppenbar risk att ryska intressen tar över i Moldavien.
Landets utmaning för att kunna bli medlem i EU är omfattande:
Ökad respekt för mänskliga rättigheter; fria medier, fortsatt arbete för jämställdhet och minskat könsrelaterat våld. Dessutom måste rättsväsendet och den offentliga förvaltningen reformeras, korruptionen minskas och arbetet mot ekonomisk brottslighet förstärkas.
Sverige kommer därför att uppmana EU att anlägga en mer säkerhetspolitisk strategi för samarbetet mellan EU och Moldavien.
Positivt är att civilsamhället i Moldavien håller på att utvecklas med en allt ökad kompetens.
 
Pär Trehörning
OSSE-Nätverket
 
 
 
 
 
 
 

Rapport från deltagande i OSSE:s
 ”Supplementary Human Dimension Meeting on the Functioning of Democratic Institutions in Times of Crisis”   16 – 17 maj 2022 i Wien
 
OSSE arbetar för säkerhet och samarbete i Europa. Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 är en av de mest allvarliga kriser i Europa sedan OSSE bildades. Förutom allt mänskligt lidande, förstörelse av hem, skolor och sjukhus, kulturskatter och livsnödvändig infrastruktur i Ukraina, utmanar detta krig OSSE:s grundläggande principer och åtaganden. OSSE måste anta denna utmaning och slå vakt om sina grundläggande principer. Rättssystemen, media- och mötesfrihet får inte ifrågasättas. OSSE:s medlemsländer måste leva upp till sina åtaganden och respektera andra länders självständighet, frihet och politiska oberoende
Polen, som nu är OSSE:s ordförande, inbjöd, tillsammans med Odihr, till denna konferens i Wien där OSSE:s huvudkontor ligger.
Konferensen var indelad i tre teman förutom inledningstalen:

1. Nationella och lokala institutioners roll som väktare av demokratin i kristider
2. Vikten av mötesfrihet i OSSE-regionen
3. I kristider: varför vi behöver mer mediefrihet, inte mindre

 

I inledningstalen fördömdes Rysslands agerande hårt. Polens särskilde sändebud för OSSE:s ordförandeskap nämnde särskilt att Rysslands brott kan anses som krigsbrott och hänvisade till Moskva-mekanismen från 1991 som innebär att OSSE kan sända en mission till ett land för att utreda brott. Han krävde också att de ansvariga ställs inför rätta.
Teresia Riberio, OSSE:s representant för mediefrihet, såg kriget framför allt som en säkerhetskris. Ryssland går emot allt vad OSSE står för d v s själva grunden i OSSE:s arbete, ignorerar demokratiska regler som till exempel fria media. Hon menade att yttrandefrihet är en grundläggande princip och att det inte går att bygga säkerhet utan fria media. Risken med desinformation som nu pågår i Ryssland nämndes. Teresia Riberio tog också upp Covid 19 och hur viktigt det är med fria och oberoende media. Hon avslutade med att skicka en tanke till alla journalister i Ukraina, till de som dött, de som riskerar sina liv och tackar för deras mod. Särskilt kvinnliga journalisters speciella utsatthet nämndes. OSSE måste hitta lösningar på alla dessa utmaningar som media-och yttrandefrihet, hatbrott och desinformation. En lösning är att satsa mycket på medieutbildning vilket hon anser är det mest effektiva medlet att bygga säkerhet och demokrati.
Veronika Bilkova, medlem av Europakommissionen för demokrati och rättssamhälle samt Venedigkommissionen vid Europarådet, nämnde flera kriser under senare tid.  2001, terrorattacken i USA, 2008, kriget i Georgien, 2014, Rysslands invasion av Krim och östra Ukraina, 2020, Covid 19 och nu, 2022, Rysslands militära attack mot Ukraina. Hon menade att kriser utmanar OSSE: s principer men att OSSE:s värdesystem är stabilt.  Det är normalt med kriser då och då, de måste bara stoppas i tid. Avsteg från principerna måste noga kontrolleras och nationella parlament får aldrig göra avsteg från principerna för en rättsstat enligt Venedigprinciperna (om vikten av ett rättssystem). Veronika B nämnde också vikten av fria media och yttrandefrihet.
 

1. Nationella och lokala institutioners roll som väktare av demokratin i kristider.

Margareta Cederfelt, ordförande i OSSE:s parlamentariska församling, nämnde de två stora utmaningarna för OSSE under senare tid, Covid 19 och Rysslands invasion av Ukraina. Hon var glad över att rättsprinciperna, i stor sett, fungerat väl under pandemin men att demokratin ändå fått sina törnar under denna tid vilka måste återupprättas.
Efter Rysslands invasion av Ukraina anser nu en del att Helsingforsavtalet inte längre fungerar men detta bestred hon starkt. Visserligen har landskapet förändrats men principerna i Helsingforsavtalet fungerar fortfarande trots Rysslands totala brist på respekt för detta. Viktigt att länderna inom EU håller ihop och att allmänheten engagerar sig. Margareta Cederfelt avslutade sin inledning med att nämna journalisten och oppositionspolitikern Kara-Murza som greps i april i Moskva och nu riskerar 15 år fängelse. Hon uppmanade alla att ge honom sitt stöd.
Under denna session diskuterades också vikten av att parlament, under en kris, kan agera mer flexibelt för att kunna fungera på ett rättssäkert och demokratiskt sätt. Covid 19 var en utmaning och nu Ukraina.
Rysslands invasion av Ukraina är inte bara ett krig mot demokratiska värden i Ukraina utan även för resten av världen enligt en borgmästare från Ukraina. Hur ska lokala förvaltningar kunna arbeta då inte internet längre fungerar, då mat inte kan distribueras till invånarna o s v.
Flera vittnade om de ohyggliga brott som begåtts till exempel i Butja där 90 % uppgavs ha skjutits på nära håll. Många har anmält våldtäkter, tortyr mm. Ett stort antal människor har också deporterats till Ryssland vilket är i strid med Genevekonventionen.
Konflikten är verkligen en kris mellan två system, å ena sidan rättssamhället där demokratin ses som en självklarhet, å andra sidan ett system som ignorerar alla slags regler och överenskommelser.
 

1. Vikten av mötesfrihet i OSSE-regionen

Peter Pomerantsev, på länk, nämnde Andrej Sacharov som en mycket betydelsefull människorättsföreträdare under 1970-talet. Den öppenhet i Ryssland som kunde anas under en period är förbi. Nu har t o m Memorial fått stänga ned. OSSE måste agera
Många exempel på brist på mötesfrihet och annat förtryck i Ryssland och i andra länder togs upp såsom i Turkmenistan, Belarus, Uzbekistan, Kazakstan. Rysslands ockupation av Sydossetien och Abchazien nämndes liksom Nagorno-Karabach. En armenisk NGO höjde rösten och fick kraftigt motstånd från Azerbajdzjans regeringsföreträdare.
 

1. I kristider: varför vi behöver mer mediefrihet, inte mindre

Journalister i Ukraina har det mycket svårt nu, många har dödats, förlorat sina anhöriga och fått sina hem sönderbombade. De som ännu kan arbeta har svårt att få tillträde till de ockuperade områdena, de har förlorat sina kontor och den tekniska utrustning de behöver för sitt arbete.
En representant från Novaja Gazeta i Ryssland framhöll att denna invasion planerats redan 2014.  Möjligheten för oberoende media minskade drastiskt. Den 14 mars infördes en ny lag mot ”fake news” som innebär att endast statliga officiella media får förekomma.
Novaja Gazeta var den sista oberoende tidningen som fick stänga ned. Många i Ryssland har inte tillgång till internet så de enda nyheter de kan ta del av kommer från de statligtde kontrollerade kanalerna.
Enligt en av talarna, Stephen Ward, Media Ethic Expert, är en journalist som arbetar för demokrati inte neutral.
Fria media kan ses som demokratins hjärta. Om detta saknas kan det leda till konflikter, terrorism o s v.
Konstitutionen i ett land är mycket viktig. Journalister måste på olika sätt skyddas, fake news förhindras genom utbildning av barn och ungdomar.
Vi kan alla ge vårt stöd till journalister genom att stödja ekonomiskt eller på annat sätt.
Till själva konferensen anordnades även några side events.
Ett av dem handlade om att bevaka krig under hot - rapportering om Ukraina. Där nämndes alla de svårigheter som nämnts ovan med dödade journalister, brist på teknik, frånvaron av information o s v. Journalister behöver stöd på olika sätt såsom ekonomiskt men också psykiskt. Radio, TV och internet behöver komma i gång. Det är viktigt att alla brott i detta krig dokumenteras men det är farligt för journalister. Av ryssar betraktas de som nazister. Viktigt att alla fall där journalister dödats eller skadats dokumenteras, risken är annars att de glöms bort.
Ett annat side events tog upp hur domstolar kan arbeta under perioder av kris.
Rättsstatens principer måste fungera även i kris. Tillgång till fysiska domstolar och vittnesmål är begränsat eller obefintligt. Det gäller då att domstolar kan arbeta mer flexibelt som till exempel att höra vittnen via internet, om möjligt med mera.
Rysslands olika brott togs upp såsom fängslandet av människor bl. a en 16 årig pojke vars pappa var med under seminariet, miljöbrott i samband med bombningen i Tjernobyl, påtvingade förflyttningar, användning av civila som mänskliga sköldar, kidnappningar, ”försvinnanden”. Som exempel nämndes att 360 människor hölls i 25 dygn instängda i en källare utan möjlighet att gå ut för att gå på toaletten. Barnen svalt och 13 äldre dog. Ett annat exempel från Chernikov där 22 män hölls fängslade och misshandlades, bl. a skars deras öron av. 4 dog. Många fler exempel nämndes som attacker på humanitära konvojer och filtreringsläger. Även om offren redan är döda behöver de få rättvisa. Putin måste ställas inför rätta.
En annan aspekt som togs upp är den klimatpåverkan kriget har som olja som läcker ut från bombade oljeraffinaderier, gas som läcker ut från ledningar och som fattar eld, olika kemikalier som sprids, alla bombade hus o s v. Allt detta får enorm effekt på människors hälsa och på naturen genom bl. a förgiftade vattendrag.
Denna konferens koncentrerades förstås på Rysslands militära attack mot Ukraina med många intressanta talare. En del av konferensen ska vara till för deltagarna att diskutera frågorna som står på agendan. Många NGOs är dock mer koncentrerade på sina egna problem. De får här en möjlighet att få kritisera situationen i det egna landet och det är förstås viktigt för dem att få göra detta i ett internationellt forum som OSSE.
 
Stockholm den 25 maj 2022
Anki Wetterhall
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ämne:
Centraleuropa i skuggan av kriget i Ukraina

Datum:
2022-05-09

Plats:
ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm

Publikantal:
60-tal

Medverkande:
Richard Swartz, mångårig skribent om Centraleuropa
Anders Blomqvist, forskare om Ungern
Katarzyna Tubylewicz, författare om Polen

Samtalsledare:
Olof Kleberg, journalist, OSSE-nätverket, kännare av regionen, i synnerhet Tjeckien och Slovakien.
 

Arrangörer:
ABF Stockholm; OSSE-nätverket; Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien.

Sammanfattning:
Det omfattande välkomnandet i Ungern och Polen av miljontals flyktingar från krigets Ukraina har till absolut största delen kunnat genomföras med stöd av volontärer och civilsamhället. Även om regeringarna inte har direkt motarbetat insatserna eller försökt stoppa flyktingvågen, har man heller inte understött arbetet.  
    I Polen finns trots allt vissa kommuner som aktivt organiserar arbetet, bland annat genom att administrera flyktingmottagningar.
    Samtidigt är det ungerska civilsamhället svagare an det polska. Men det som förenar länderna är att flyktingar från Ukraina uppfattas som ett mindre problem än utomeuropeiska flyktingar.

Richard Swartz gav en historisk exposé över det han kallade ”mardrömmen att tvingas leva mellan tyskar och ryssar. Efter första världskrigets slut reorganiserade segrarna Mellaneuropa, bland annat med nya nationalstater som Tjeckoslovakien och Jugoslavien (som egentligen saknade demokratiska traditioner) och återupprättade det tidigare delade Polen.
    Genom Molotov–Ribbentrop-pakten (1939) skulle Adolf Hitler och Josef Stalin dela upp Östeuropa mellan sig. Pakten tillät Tyskland och Sovjetunionen att anfalla länder mellan dem utan att den andra parten i pakten blandade sig i det, så länge man höll sig innanför de uppgjorda gränserna för intressesfärer. Denna överenskommelse låtsas nu Putin om att den aldrig funnits.
Efter 1945 delade segrarmakterna upp Tyskland mellan sig. Landet tvingades att möta sitt förflutna och verka för en utvecklad demokrati.
    Enligt Schwartz är Tyskland idag den mest demokratiska staten i Europa och tillägger att
ett alltmer desperat Ryssland ser hur Ukraina växer fram som ett demokratiskt alternativ till det system som Putin skapat. Det skulle kunna innebära att den ryska befolkningen kan börja fundera på om det finns andra system än det folket nu lever under.
   Såväl tjecker och slovaker delar oron över vad Putin ska företa sig, precis som vi gör. De nationalpopulistiska ledarna är delvis borta. Men det finns också en kluvenhet mellan å ena sidan en traditionell nationalism och å andra sidan demokratiska idéer med accept av ett fungerande civilsamhälle.    
    Han nämnde också att alla de stora städerna i Mellaneuropa regeras av liberaldemokratiska partier. Och en intressant uppgift: Österrike, är en neutral stat vilket är inskrivet i landets författning. Och ett fördrag förbjuder Österrike att bli medlem av NATO. Detta fördrag förvaras i Moskva, inte i Wien, enligt Rickard Schwartz.
 
Katarzyna Tubylewicz konstaterade att kriget vänt upp och ner på vår bild av världen.
    Kriget visar hur djup sprickan är mellan Mellaneuropa och väst. Hon kritiserade väst för att ha varit alltför naivt gentemot Putin och inte i tid studerat och läst författare och journalister från Mellaneuropa som i åratal beskrivit vad som håller på att växa fram i allt fler länder med nationalistiska regeringar.
   Vi läser gärna om oppositionen gentemot Trump, men i östra Europa drar ni alla över en kam och lär er inte genom dialog och intellektuellt utbyte, förklarade Katarzyna. Nu är katastrofen här.
   Polen har en förfärlig regim som minskar kvinnors rättigheter, och använder kyrkan och religionen som verktyg. Även om det finns fristående tidningar, är de statliga medierna, inte minst radio och TV, dominerande.
    Och det är inte den polska staten som tar emot flyktingar, det är volontärer och civilsamhället.  Polen är ökänt för att vägra ta emot flyktingar. Men när ni i Sverige under ett år tog emot 163 000 flyktingar under ett år, har vi nu i Polen två miljoner flyktingar som kommit hit på tre månader. Många stannar kvar, många tar lätta arbeten, många gör sitt yttersta för att acklimatisera sig.
    Ni i Sverige är väldigt duktiga på planering och realistiska lösningar. Polackerna är duktiga på att improvisera, att kämpa i kriser. Och kanske är det som sker i Polen nu. Trots regimen, kan en hemsk situation ta fram det bästa hos människan. Vi är slaviska länder, det finns band mellan oss, även om det funnits historiskt blodiga uppgörelser. Det är ingen dans på rosor, men det fungerar så här långt.
 
Anders Blomqvist frågade retoriskt varför Orban kunde vinna för fjärde gången. Han utnyttjar väljarbasen för sina egna syften. De allra fattigaste är rädda för kriget, mellanklassen ges lån och de rikaste oligarkerna tjänar på att Orban sitter kvar. Man vet vad man har, men inte vad man får. Han har också på olika sätt lyckats förhandla sig ur alla krav från EU.
    Dessutom är oppositionen splittrad. Och likt Putin målas väst upp som något konstigt, EU är kolonisatörer och flyktingarna är egentligen terrorister.
    Det finns allvarliga brister i det konstitutionella systemet med en omfattande korruption, minskande yttrandefrihet och frånvaro av minoritetsskydd.
    Som i Polen är det vanligt folk som hjälper flyktingarna, även om det kanske inte är med samma värme som i Polen. Och det ungerska civilsamhället är svagt
    Dessutom finns stora klyftor mellan stad och land, vilket har förstärkts.
 
I plenardebatten framställdes frågan om hur Polen och Ungern ser på att Tyskland nu dragit på sig ett slags ledartröja. Skrämmer det stater som Ungern och Polen med tanken på historien?
Sammantaget fanns kritik mot Merkel som varit alltför undfallande mot Putin. Men Katarzyna Tubylewicz uppfattar det som att i Polen har man ändå en positiv bild av Tyskland och att det är fint att kämpa tillsammans.
 
Pär Trehörning, ledamot OSSE-Nätverkets styrelse

Stockholm 2022-04-04
 
 
 
OSCE Supplementary Human Dimension Meeting (SHDM), Wien den 28-29 mars 2022
Under det svenska ordförandeskapet för OSSE år 2021 gick det p g a ryskt motstånd inte att arrangera något OSCE Human Dimension Implementation Meeting. Av material på Facebook framgår att den ryska sidan bl a krävde skrivningar om diskussion rörande ”regular outbursts of neo-Nazism in some OSCE participating States” trots att denna fråga mycket väl kunnat tas upp under den av ordförandeskapet föreslagna dagordningen.
Däremot inbjöd det polska ordförandeskapet för OSSE år 2022 till ett Supplementary Human Dimension Meeting (SHDM) i Wien den 14-15 mars 2022. Inbjudan gick ut straxt innan den ryska attacken på Ukraina började den 24 februari 2022, och mötet fick senareläggas två veckor till den 28-29 mars 2022. Fokus skulle vara på det rättsliga ramverket under internationell väpnad konflikt vad gäller humanitär rätt och mänsklig rättigheter. Som jag förstått det äger ordförandeskapet dagordning mm rörande denna typ av SHDM som alltså inte är beroende av konsensus.
Jag deltog som svensk förhandlare och ”Korg III-coordinator” under uppföljningsmötet i Wien 1986-89 och beviljades av svenska OSSE-nätverket ett stipendium för att kunna delta i detta SHDM och jämföra ESK/OSSE då och nu.
Morgonen före själva SHDM samlades ett antal NGO:s och företrädare för några deltagande Stater till ett möte i en närbelägen lokal för att under ett par timmar från bl a ett halvdussin med bil tillresta kvinnliga ukrainska Human Rights Defenders höra fruktansvärda skildringar av effekterna av det ryska angreppet på Ukraina. Dessa personer, eller åtminstone de flesta av dem, deltog sedan i själva SHDM och redovisade även där sina erfarenheter.
Själva SHDM, som hölls i Neuer Saal, Hofburg, avbröts omedelbart så fort det hunnit öppnas av en ordningsfråga från ryska delegationen som dels anförde att det – utan att tydliggöra detaljer - innebar orättvisa mot vissa NGOs att mötet hölls under pågående Covid-restriktioner, dels tillkännagav att ryska delegationen i protest mot detta skulle lämna mötet, ett tillkännagivande som möttes med applåder i salen. Möjligen hade ryska delegationen, utan att klart uttala det, anspelat på att ryskt Covid-vaccin normalt inte accepteras vid inresa till EU, och att ryska NGOs skulle ha sämre möjlighet att delta vid SHDM-mötet i Wien, men bortsåg därvid från det faktum att Österrike för deltagare i detta OSSE-möte gjort undantag för dem som vaccinerats med ryskt vaccin.
Förutom formella välkomstanföranden, bl a av ODIHR-chefen på plats och polske utrikesministern via zoom, gjorde sammanlagt nio formella inledningstalarna huvudsakligen rättsliga redovisningar under mötets tre delrubriker

• Tillämpningen av humanitär rätt och mänskliga rättigheter
• Dokumentation av brott mot humanitär rätt och mänskliga rättigheter
• Digital teknik till stöd för Human Rights Defenders

Nästan alla övriga inlägg, särskilt de från frivilligorganisationerna, tog sin direkta utgångspunkt i det ryska angreppet på Ukraina och civilbefolkningens lidande, och ryska övergrepp skildrades i ytterst klara och känslomässiga termer.
Endast ett fåtal av de 57 OSSE-staternas delegationer deltog i själva sakdiskussionen.
En av inledningstalarna, Europachef på Amnesty International tillika f d lettisk regeringsmedlem, konstaterade att omvärlden, inklusive OSSE-staterna, före den 24/2 2022 varit ”lazy, complacent and naïve” i sin bedömning av Ryssland. Han menade också att OSSE kan komma att få en betydande roll att observera och övervaka gränsen mellan Ryssland och Ukraina efter krigets slut. Detta uttalande stod i kontrast till besvikelse som uttalades av flera frivilligorganisationer att OSSE-observatörerna på gränsen mellan Ukraina och Ryssland (OSSE Special Monitoring Mission to Ukraine – mandatet löpte till 31/3 2022 men enighet har inte kunnat uppnås om att förlänga det) dragits tillbaka när attacken började och att ICRC enligt talarna misslyckats med sitt uppdrag i östra Ukraina.
Flera talare föreslog inrättandet av en internationell tribunal för attacken mot Ukraina, och drog paralleller till Nürnberg- och Jugoslavientribunalerna. Återkommande var förslaget att en sådan tribunal borde sammanträda i den förstörda teatern i Mariupol när den väl blivit återuppbyggd efter kriget.
I mötet deltog någon enstaka rysk NGO, varav en med fokus på Krim, men förslag om samverkan mellan ryska och ukrainska MR-försvarare och NGO:s avvisades genomgående med argumentet att de ryska aktörerna inte åtnjöt något som helst förtroende hos de ukrainska motparterna.
Ett påfallande antal talare refererade till romers ställning i Ukraina och i andra OSSE-stater, inklusive att de diskriminerades vid gränsen mot Polen då de sökte fly eftersom de i större utsträckning än andra ukrainare saknade ID-handlingar. Vidare kritiserades österrikiska operation ”Luxor” som sades ha drabbat oförvitliga muslimska trosbekännare, och behandlingen av turkiska minoriteten i Grekland.
Åtskilliga meninglösa inlägg mot varandra – huvudsakligen i form av ordningsfrågor och Rights of Reply - gjordes av Armenien och Azerbaijan.
En av inledningstalarna, liksom Storbritannien, gjorde inlägg om den viktiga skillnaden mellan observationer/bevis om MR-brott som används för ”Human Rights advocacy” respektive för att väcka åtal. Vidare framhölls vikten av att Ukraina ratificerar Rom-statuterna för Internationella brottsmålsdomstolen.
Sammanfattande iakttagelser:
1. För mig som inte medverkat i ESK/OSSE sedan mer än 25 år var det påfallande att se hur aktivt och med de nationella delegationerna i stort sett på jämställd fot som frivilligorganisationerna kunde medverka i detta möte (de nationella delegationerna hade namnskyltar och reserverade platser endast under inledningen och avslutningen – under diskussionen satt alla var de ville och fick ordet efter hand); så är det förvisso inte på det mer klassiska OSSE-förhandlingarna, och samtidigt är medverkan och påverkan/inflytande inte samma sak. Att det inte var en klassisk diplomatkonferens utan ett annat slags möte märktes genom att moderatorn/ordföranden vid flera tillfällen erinrade om att talarna skulle uppträda ”in a respectful manner” och att ”harassment” inte skulle tolereras.
Jag erinrar mig hur NGO-företrädare och media under uppföljningsmötet i Wien 1986-89 visserligen gavs tillträde till delegaternas café och kunde göra demarscher hos de nationella delegationerna, men dessa lyssnade nog mest förstrött och påverkan på förhandlingsresultatet var begränsat om ens det.
2. Under åtminstone senare delen av uppföljningsmötet i Wien 1986-89 tillhörde dåvarande sovjetiska delegationen de mer flexibla på östsidan vad gällde mänskliga rättigheter och mänskliga kontakter, information mm medan DDR och Bulgarien och Rumänien var de mest hårdföra – i början även Tjeckoslovakien och Polen. Nu var all kritik riktad mot Ryssland, DDR finns inte och vare sig Bulgarien eller Rumänien yttrade sig, inte heller nationella NGOs från dessa länder talade.
3. Under Wienmötet 1986-89 var inriktningen på att förhandla och komma överens, medan någon sådan antydan av kanske naturliga skäl inte fanns vid SHDM. Å andra sidan hölls inte Wienmötet 1986-89 i skuggan av ett angreppskrig på en av de deltagande staterna.
4. Som svensk deltagare noterade jag naturligtvis SvD-intervjun 28/3 2022, den dag när SHDM-mötet inleddes, där f d Moskvaambassadören och f d chefen för svenska OSSE-delegationen Veronika Bard-Bringeus förklarade att OSSE är dött.
5. Av en händelse kom jag direkt efter återkomsten till Sverige att läsa boken ”Den sista konferensen” (2009) av Marc Bressant (pseudonym för Patrick Imhaus, franske ambassadör i Stockholm 1999-2003). Där skildrar han, dag för dag, på ett humoristiskt sätt rytmen på en fiktiv informationsfrihetskonferens inom ESK:s ram i Queen Elizabeth Hall i London hösten 1989 samtidigt som Honecker avsattes, Berlinmuren föll och Ceausescu avrättades. Läs boken, den är kul ur ett ESK-perspektiv.
Han skildrar hur den sovjetiska delegationen, efter nya instruktioner, under andra hälften av konferensen lyfte sin reservation mot att man fritt – d v s utan att hindras av störsändare - skulle få lyssna på utländska radiostationer.
En informationsfrihetskonferens inom ESK:s ram i London ägde faktiskt rum 18/4-12/5 1989, och jag deltog som svensk delegat. Där behandlades dock inte frågan om avskaffande av störsändare – den hade avgjorts in Korg III under Wienmötet 1986-89 med Bulgarien, tror jag, som den sista stat som stängde ner sina störsändare.
6. Allt i allt var det intressant att så här långt efteråt kunna delta i ett OSSE-möte. Om OSSE verkligen är dött, som Veronika Bard-Bringeus uttalade i sin SvD-intervju, återstår att se. Troligen behövs denna typ av kontaktyta, även om Ryssland fortsatt sätter käppar in hjulet tack vare kravet på konsensus. Men den europeiska säkerhetsordning som OSSE stått för sedan 1975 har fått sig en rejäl törn, och frågan är om det kan bli något firande i Helsingfors för att markera OSSE:s 50-årsdag den 1 augusti 2025. Om så blir fallet vore det intressant att få vara med.
 
 
Nils Eliasson