OLOF KLEBERG
Förhandling når mer än misstro
(krönika publicerad i Västerbottens-Kuriren 20 juli 2015)
Jubileet i Helsingfors höll på att snubbla på diplomatiska trösklar. Samarbetsmötet blev ett isoleringsexempel.
I dagarna är det nämligen 40 år sedan som Europas efterkrigsgränser slogs fast. Det skedde just i Helsingfors 1975, då USA, Sovjet och ett 30-tal europeiska stater enades om att inga gränser fick ändras med våld. De enades också om att säkerhet inte bara skapas med vapen utan främst genom samarbete och skydd för mänskliga rättigheter.
Men förra året bröt Ryssland Europas efterkrigsstabilitet och gränsernas okränkbarhet. Landet annekterade Krim och stöder nu aktivt ett uppror i östra Ukraina. Som svar har EU svartlistat ledande ryska företrädare.
När nu parlamentarikerna inom organisationen OSSE, bildad på grundval av Helsingforsprinciperna, skulle träffas schabblade Finland till sitt eget värdskap. Rysslands företrädare vägrades visum på grund av EU-sanktionerna – trots att OSSE är en bredare organisation. Landets president Niinistö var påtagligt irriterad över sin regerings beslut.
Nära 300 parlamentariker från över 50 stater kunde ändå samlas, ledande politiker höll högstämda anföranden. Men bekymmersmolnen skingrades inte. En slutresolution antogs om att stärka förtroendet, öppenheten och OSSE:s övervakning i Ukraina - men med skarp kritik av Rysslands agerande.
Ett memento för alla: trots konflikt på några områden måste kontakter upprätthållas på andra.
OSSE är det enda organ förutom FN där Ryssland och västmakterna kontinuerligt möts. I den ökande polariseringen är det viktigt att denna plattform ändå finns. En viss militär insyn finns också kvar (även om Sverige och Ryssland, på svenskt initiativ, har avbrutit den bilaterala öppenheten).
Konfrontationen bör hejdas, menar den liberala veterandiplomaten Hans Blix i en lång intervju i Liberal Debatt (2/2015). Sega förhandlingar kan ge resultat som stoppet för Syriens kemvapen och Irans kärnvapenmöjligheter. Natos expansionsönskan österut skapar begriplig misstro i Ryssland, menar han. Att Ryssland skulle vilja återta fd sovjetiskt territorium tror han inte alls på.
En så välgörande kylig analys! Tvärtemot Folkpartiet, ett antal yngre liberala skribenter och Karin Pihl i Liberal Debatt. Hon ser Nato som en fredsorganisation trots att Nato utpekat Ryssland som ”fiende”.
USA och Nato skulle kunna bidra till mindre konfrontation genom att slopa missilförsvarsskölden i östra Europa. Den sades ju vara till för att skydda mot missiler från Iran – som nu lovat att inte tillverka några.
Rysslands måste förstås å sin sida bidra genom att stoppa vapenleveranser och stöd till rebellerna i östra Ukraina.
Ur hopplösa lägen kan förbättringar ändå uppstå. Man ska, som Hans Blix, aldrig förtvivla.
OLOF KLEBERG
Förhandling når mer än misstro
(krönika publicerad i Västerbottens-Kuriren 20 juli 2015)
Jubileet i Helsingfors höll på att snubbla på diplomatiska trösklar. Samarbetsmötet blev ett isoleringsexempel.
I dagarna är det nämligen 40 år sedan som Europas efterkrigsgränser slogs fast. Det skedde just i Helsingfors 1975, då USA, Sovjet och ett 30-tal europeiska stater enades om att inga gränser fick ändras med våld. De enades också om att säkerhet inte bara skapas med vapen utan främst genom samarbete och skydd för mänskliga rättigheter.
Men förra året bröt Ryssland Europas efterkrigsstabilitet och gränsernas okränkbarhet. Landet annekterade Krim och stöder nu aktivt ett uppror i östra Ukraina. Som svar har EU svartlistat ledande ryska företrädare.
När nu parlamentarikerna inom organisationen OSSE, bildad på grundval av Helsingforsprinciperna, skulle träffas schabblade Finland till sitt eget värdskap. Rysslands företrädare vägrades visum på grund av EU-sanktionerna – trots att OSSE är en bredare organisation. Landets president Niinistö var påtagligt irriterad över sin regerings beslut.
Nära 300 parlamentariker från över 50 stater kunde ändå samlas, ledande politiker höll högstämda anföranden. Men bekymmersmolnen skingrades inte. En slutresolution antogs om att stärka förtroendet, öppenheten och OSSE:s övervakning i Ukraina - men med skarp kritik av Rysslands agerande.
Ett memento för alla: trots konflikt på några områden måste kontakter upprätthållas på andra.
OSSE är det enda organ förutom FN där Ryssland och västmakterna kontinuerligt möts. I den ökande polariseringen är det viktigt att denna plattform ändå finns. En viss militär insyn finns också kvar (även om Sverige och Ryssland, på svenskt initiativ, har avbrutit den bilaterala öppenheten).
Konfrontationen bör hejdas, menar den liberala veterandiplomaten Hans Blix i en lång intervju i Liberal Debatt (2/2015). Sega förhandlingar kan ge resultat som stoppet för Syriens kemvapen och Irans kärnvapenmöjligheter. Natos expansionsönskan österut skapar begriplig misstro i Ryssland, menar han. Att Ryssland skulle vilja återta fd sovjetiskt territorium tror han inte alls på.
En så välgörande kylig analys! Tvärtemot Folkpartiet, ett antal yngre liberala skribenter och Karin Pihl i Liberal Debatt. Hon ser Nato som en fredsorganisation trots att Nato utpekat Ryssland som ”fiende”.
USA och Nato skulle kunna bidra till mindre konfrontation genom att slopa missilförsvarsskölden i östra Europa. Den sades ju vara till för att skydda mot missiler från Iran – som nu lovat att inte tillverka några.
Rysslands måste förstås å sin sida bidra genom att stoppa vapenleveranser och stöd till rebellerna i östra Ukraina.
Ur hopplösa lägen kan förbättringar ändå uppstå. Man ska, som Hans Blix, aldrig förtvivla.
OLOF KLEBERG